Aftonbladet – 4 januari 1869, sida 3

8 I sommar ingalunda vår gynnsam för sockerbetorna, lemnade de ändock en öfver förwI väntan god skörd — beroende naturligtvis bpå jordens beskaffenhet och kultur. Det är lart att då betorna odlades på jord som h dertill icke var i rätt tid beredd, så kunde vf lej skörden på alla ställena utfalla lika för. ,delaktigt. Sockerbetorna fordra nemligen en n kraftig och djupt bearbetad jord, men för latt sätta den i sådant skick bör bearbetninIgen börja redan hösten förut. Från 25 olika personer, boende inom eller t li grannskapet af Stockholm ha noggranna uppIl gifter meddelats på den sockerbetsafkastning som de erhållit. Vi skola meddela ettsamr mandrag deraf och äfven utföra hvad bruttoJinkomsten utgjort pr tunnland. -I Den högsta afkastning har hr A. Friberg . erhållit med 891 centner pr tunnl. å 80 öre pr cr — rdr 712,80. — Dernäst hrr C. E. Buren och Sandberg resp. 721 och 701 cr rdr 576,80 å 560,80. — Sju särskilda personer från 670 till 506 c:r — rdr 636 å 404,30. Fyra dito från 429 till 400 c:r — rdr 343,20 å 320. Fyra dito från 378 till 338 cir — rdr 302,40 Å 270,40. Sex dito från 298 till 222 c:r — rdr 236 å 177,60 och en 191 ce:r — rdr 152,80. Man finner häraf, huru särdeles lönande sockerbetsodlingen är, då den bedrifves ihed omsorg och på tjenlig jord. Man får äfven af de ofvan nförda fakta ett nytt och öfI vertygande bevis på riktigheten af den satsen, att de växter som odlas på väl kultiverad och starkt gödslad jord ega en förvånande kraft att utbilda sig äfven under en ogynnsam väderlek. Invänder man att för erhållande af så rika sockerbetsskördar, som de här ofvan anförda, fördras en fruktre jordmån än i allmänhet finnes, så erres det villigt; men å andra sidan bör äfven crinras, att då af jorden kan erhållas så rik afkastning, lönar det sig ganska väl at försätta jorden i erforderligt bördigt skick och att det kan ske genom användandet af gödningsämnen som numera med lätthet kunna erhållas, och hvilka äfven verka förmånligt på de efter sockerbetorna följande grödorna. Att sockerbetor är eno växt, hvars odling både är lönande och kan få en vidsträckt utbredning i Sverge, är otvifvelaktigt. Men man skall ej föreställa sig att densammas odling betingas endast af en god jordmån, utan lika mycket af en omsorgsfull behandling, ty endast derigenom erhålla betorna den sockerhalt som bestämmer deras värde. Att sockerhalten ge om omsorgsfull kultur kan ökas har erfarenteten fullständigt kaonstaterat. I tyska tullföreningen betalas i skatt 57,4 öre pr centner betor; detta beskattningssätt (å råvaran) är så till vida orimligt, som ju mindre sockerutbytet är, desto högre blir produktionspriset på sockret. Men å andra sidan har onekligen beskattningen åa betorna tvingat fabrikanten att med anlitande af mekaniska och kemiska hjelpmedel försöka att ur betorna eller betsaften utdraga det största möjliga qvantum socker. För 20 år sedan hade de Nesta betsockerfabrikerna ej högre sockerutbyte än 6!a procent; nu har iman: kommit upp till 10 procent af samma qvantum betor. Men till det högre sockerutbytet bar i ganska väsentlig mån äfven bidragit, : att betorna förädlats genom sorgfälligare !i urval af fröbetor och frö, genom cn bättres kultur och äfven derigenom att åkern blifvit försedd med de gödningsämnen som speli cielt befordrat sockerbildningen i betorna.e Man kan ej förutse huru högt betornas soc-i f ; kerhalt kan uppdrifvas; enstaka betor narfva påträffats i hvilka socker aiten uppgått tillll I8procent; men dermed är alldeles icke sagdt, att såd ua betor betala odlingskostnaden fika ora som då de innehålla eh tnindre qvantitet 1! socker 1 Särdeles upplysande är en serie af analy-s ser, som hrr L. O. Smith komp. låtit an1 ställa till utrönande af sockerhalten i mlika!ö slags sockerbetor, som Förlidhe höst blifvit aft nämnde firma inköpta. Analyserna utfördes t af hr C. G. Zett rlund, anställd vid Landtbruksakademiens agrikulturkemiska försöks-f station. t 1. Sockerbetor, oålade vid Norrtull efter I; tyskt frös betans tnedelvigt 2,43 , blastens itö 1,o7 2, socker i saften 9,34 procent. 8 2. Dito efter ryskt frö: betans medelvigt 2,24 I, blastens dito 0,67, socker i saften 11,02) procent. 3. Dito från Hammarby (hr 0. Almgren) n efter ryskt frö: betans möedelvigt 1.50 I, bla-? stens dito 0,2 C, socker i saften 12,71 procent, och 4. Dito efter svenskt frö: betans medelvigt 1,81 KE, blastens dito 0;23 IT. Socker i saften 14,45 procent. Betorna uppdragna efter tyskt frö hafva visat den lägsta sockerhalten; men lemnat producenten den största behållningen, cnär de vägt mest. Betorna efter svenskt frö ha visat den största sockerhalten, men empat producenten den minsta behållningen, enär le vägt minst. Denna sorten betor efter ryskt Tö har lemnat 11,02 procent socker, den anIra sorten efter samma frö 12.77 procent, men de förstnämnda betorna vägde mer än de sistnämnda och utbytet för producenten af lessa var således fördelaktigare. AF denna undersökning framgår åtminstone det tydligt, utt ju mindre betornas vigt varit hvår för sig, desto större har deras relativa sockerhalt varit. Antager man nu att ett ungefär lika stort antal betor vuxit på samma areal (och let är sannolikt att förhållandet varit sålant) så hafva de fyra producenternas in-d comst af sin bet-odling stått i omvändt för-) st hållande till betornas sockerhalt. E Till att börja med var det hrr Smith lp Somp:s afsigt att under förlidne sommar ansö ägga ett sockerbetsbränneri efter Champon-b1 10is system i granskapet af hufvudstaden, enär ) bl le påräkneliga betorna skulle produceras der. fö Men den ihållande torkan var för växtlighesi en så ogynsam, att tvifvelaktigt blef om så 0 AA ROT r