Aftonbladet – 4 januari 1869, sida 3

EKONOMISKT. NSockerbetsbränningen är i Sverge en ny ins dustri. Ännu förhden vår var deras antal ganska säkert ringa, som hade sig bekant att sockerbetor utgöra ett förträffligt material för tillverkning af bränvin och sprit. Den allmänna föreställningen var, att nämnde växt endast med förmån kunde användas till sockerberedning och att odlingen af densamma blott med fördel kunde idkas der betsockerfabriker voro anlagda. Många vänner af vårt jordbruk beklagade 2tt det vid riksdagen väckta förslaget om betsockerfabrikationens beskattning skulle krossa den nya industrien, och hafva tillföljd att odlingen af sockerbetor upphörde. Men i Mars månad förlidet år utsände grosshandelsfirman L. O. Smith komp. i Stockh. ett tryckt cirkulär till ett stort antal landtbrukare, hvaruti deras uppmärksamhet fåstades derpå att i Frankrike årligen tillverkas omkring 150 millioner kannor bränvin af sockerbetor, och att emedan det vistt sig vida fördelaktigare att of denna växt bränna bränvin i stället för af säd och potates, så har nästan all bräpning af sistnämnde produkter der upphört. Enär sockerbetsbränningen var en för vårt uy Passande industri, men alls icke känd är, så hade hrr Smith komp. för att söra den känd beslutit anlägga ett sockerfetsbränneri. och för att erhålla material till detsamma förbundo de sig att med 80 öre pr centner betala de sockerbetor som här levererades förliden höst. För att vidare befordra betodlingen förbundo de sig att anskaffa tjenligt utsädesfrö till sådant pris, att det ej skulle kosta ötver 10 rdr för hvarje tunnland. Till uppmaningen att odla sockerbetor reflekterade åtskilliga jordegare såväl inom som i grannskapet at hufvudstaden. Bland de förra var äfven flera som förut odlat tobak, hvilken i flera år ingalunda lemnat en inkomst motsvarande arbetskostnaden och den höga jordräntan. Fastän väderleken under hela förliden