Aftonbladet – 4 januari 1869, sida 2

saften som runnit öfver hans fingrar. Då vår Herre såg att hans lärjunge så mycket tyckte om fikonen, sade han: Pedro, eftersom du så högt älskar frukten af detta träd, skall det hädanefter bära två skördar om året. Förstod du detta? Ja, seiior. Från dammen hördes nu grodornas sång, denna kalla, uttryckslösa, entoniga sång, hvars karakter så väl passar till dess omgifning och som är egendomlig för vattnet och alltid påminner derom och om vass och säf och sjöväxter; denna sång, entonig som vattnets sorl, klingande ur dess sköte som ett eko af en underlig melodi, men som vi gerna höra, vi som älska alla de toner och sånger naturen eger, som se och höra lifvet i dem, jemte mycket annat som de otvifvelaktigt innehålla, emedan Guds verk icke äro som menniskornas, döda ting, Nå, veten I, chilindrinas ) hvarföre grodorna sjunga? fortfor farbror Curro, vändande sig till de andra flickorna. Kors! — för att roa sig, svarade de. Nej, seiioras; de sjunga för att bedja Gud om regn emedan han vet att en groda utan vatten är detsamma som en menniska utan vin, nemligen ingenting. Det hände sig en ång då det var svår torka, att en stackars erde, hvars hjord var nära att dö af törst, begaf sig till ett uttorkadt kärr, tog af sig hatten för grodorna och sade: Guds egna små djur, bedjen honom om regn. Grodorna började sjunga och herden klappade i händerna och ropade: Åt de som sjunga Rosor vi gifva, Ty de förtjena Att vackra flickor blifva. ) Här oöfversättligt: betyder egentligen småsaker, hagateller.