Aftonbladet – 4 januari 1869, sida 2

IJ. A. H. grundar sitt anlopp mot hr Hedins kandidattir i lördagens Alshanda på det vigHvad vilja de nyliberala? Vi tro gerna, att har i Dagbladet för i dag återkallat sin upplgift. Det var emellertid detta oriktiga antagande, som låg till grund för hela den : spökhistoria, i hvilken hr J. A. H. sökt göra! I stera emot den ton, tidningen sökte antagal. b -licke för rof att göra hr Hedins egenskap af b ff Ef Ro FE TT FUM ff MM om i mm OP OT Be T FESNYNAENE I sentant företrädesvis på tidningsbyråerna, I heter det, då är det så godt att denna lyIdetta anfall temligen lumpet, och vi vilja licke med dem tvista; men för oss ter det I yttrande i en tidning, som icke borde kunna I glömma, att hrr Wallenberg, Bergstedt, Haep) sitt lifs hufvuduppgift, skulle just derigenom omdöme; vi skulle varit synnerligt böjda att, bo sätta full tilltro till dess ord, då den på sitt pr program inskrifvit orden sansad frihet och sund samhällsutveckling, men det kan i nåtas son mån betraktas som ett elakt omen att i den första politiska fråga, i hvilken han haft sig tillfälle uttala sig, frågan om den kommunala rösträtten, harhan ställt sig i de mest omedgörliga motståndarnes leder, icke viljande göra någon annan eftergift, än den som kan stå i samband med en af tidningen åtrådd förändringi sättet för bolags beskattning. Den tredje af de tre, kungliga öfverståthållare-embetets officiösa organ Dagbladet, lärer väl knappast göra anspråk på att ega någon politisk färg och torde väl 1 sin ställning knappast kunna hafva någon; men då understundom några politiska artiklar inrymmas i bladet, så måtte et vara ett sällsynf undantag om de icke hafva en stark anstrykning af denna grå färgton, på hvilken hr Hierta lekande anspelade vid valmötet. Hvarföre hvarken hr Hazelius på börsen eller hr J. 4. H. i Dagl. Allehanda omtalat den tjerde tidning, som förordat hr Lindhagens val, känna vi icke, men vi böra, för att göra samlingen komlett, erinra att äfven Wäktaren tillstyrkt r Lindhagens val. Vi tro att dessa omständigheter utgöra skäl nog för vårt påstående, att hr Lindhagen, hurudana hans egna åsigter än må vara, vid delta tillfälle är företrädesvis och hufvudsakligen de konservativas kandidat, ehuru visserligen åtskilliga andra, som personligen känna och värdera hr Lindhagen, äfven torde komma att rösta på honom, så att det röstetal, hr Lindhagen erhåller, icke blir någon mätare på de konservativas antal bland valmännen. Till de vapen, som anlitas för att motarbeta den kandidat, som befanns ega majoritetens sympatier vid valmötet, höra äfven försöken att förhåna och förlöjliga valmötet, och att om detsamiia utsprida vrängda och ösanna uppgifter, egnade att ingifva den föreställningen, att der skulle ha gått bullersamt tillväga, att församlingen visat ofördragsamhet mot olika tänkande o. s. v. Vi torde i sinom tid återkomma till detta ämne, och vilja endast nu spörja, ifrån hvilken tid det blifvit ansedt såsom mindre tillbörligt att vid ett tahikt möte yttra bifall eller ogillande? Eller kan någon förundra sig deröfver, att hr Hazelii bestämda påstående, att lir Lindhagen var de liberalas kandidat, besvarades med nej-rop i en församling, der de flesta ansågo sig vara liberala, men doek icke ville såsom kandidat uppställa hr Lindhagen: Och detta. var den enda gång herr Hazelius blef på något sätt arbruten. Att församlingen genom yttringar af otålighet afbröt en talare, som på ett mindre lämpligt sätt afvek från ämnet, eller en annan, så beskaffad, att ingen ville höra honom, länder till bevis på takt och omdötie hos de närvarande, men utgör ingalunda skäl till hånfulla anmärkningar. Det förtjenar föröfrigt anmärkas, att hr tiga antagandet, att hr Hedin skulle Vara författare till en nyligen utkommen skrift: hr J. 4. H. ofrivilligt misstagit sig, och han hr Hedin till hufvudperson. Stockholms-Posten, hvars artikel i ämnet : lär uppfylld af insidiösa häntydningar och uppenbara förvrängningar, som bjert köntravid sitt första framträdande, aktar slutligen publicist till ett skäl emot hans kandidatur. Om hufvudstaden behöfver söka sin represande kommun genast söker ett politiskt beneficium paupertatis. Mången torde finna sig öfvervägande komiskt att läsa ett dylikt zelius, Hierta, Hedlund och Ridderstad, som redan äro riksdagsmän, verkat i den periodiska pressens tjenst vida längre än hr Hedin ännu kunnat hinna, och att ingen af dem ännu glömt bort vägen till tidningsbyråerna. Vi ha icke hört, att genom deras val de kommuner, som sändt dessa herrar till riksdagen, nödgats söka någon politisk fattigdomsförmån. Ganska egendomligt skulle det också vara om den som gör politiska studier och ett uppmärksamt aktgifvande på det allmänna lifvets företeelser till blifva olämplig till handläggning af politiska värf. Man har emellertid ej nöjt sig med att i allmänhet angripa hr Hedin såsom publicist; den omständigheten, att han för ett eller annat år sedan låtit, för vinnande af en stor spridning, i Fäderneslandet offentliggöra en följd af politiska afhandlingar, som sedan utkommit i broschyrform under titel Femton bref från en demokrat, bearbetas nu med all ifver, och man söker på denna grund göra honom solidarisk med det myckna förKastliga i samma tidnings verksamhet, dervid likväl förgätande, att hr Iledin vid publicistmötet förliden sommar på det bestämdaste uppträdde emot begagnande af ansvarnigssystemet under närvarande förhållanden, och dermed intog till en viss del af pressen en ställning, hvilken kanske icke varit utan inflytande på den omständigheten, att det icke var hr Hedin, som af den nämnda tidningen uppställdes såsom kandidat. Vi ha från början uttalat den åsigt, att anledning vid detta tillfälle icke förefanns till någon skarp valstrid. Man kunde vara tveksam, om man borde blott och bart tillse att man erhölle en redbar och duglig representant, eller om man borde ersätta den