Aftonbladet – 4 januari 1869, sida 2

ionen i dessa dagar bragt både det ena och let andra på tål. Det antal röster som vid ralet tillfaller hr Hedin, blir således på intet t betecknande för det s.k. nyliberala pariets styrka eller på det antal valmän inom mufvudstaden, som äro sinnade att underkrifva nämnda sällskaps program. Och vi vegagna tillfället att i detta afseende för gen del inlägga den mest bestämda reserration. Vi ha icke haft, och vi hafva icke, vågonting med de nyliberala att skaffa, ch vi anse för vår del deras program inehålla flera punkter, hvilkas genomförande i icke anse önskvärdt. Ett sådant i mångaldiga punkter sönderfallande program, som le s. k. nyliberalas, kan, i vår tanke, aldrig örena kring sig något verkligt politiskt parti, som utöfvar något inflytande på det praktiska samhällsarbetet. Vi ha derföre städse ansett bemödandet att framställa det s. k. nyliberala sällskapet såsom ett politiskt parti, temligen betydelselöst, och vi tro icke ens att den valmanöver, som nu begagnar det nyliberala programmet såsom ett medel att injaga förskräckelse hos de stilla i landena, skall väsentligen förändra förhållandet. Men om sålunda tillvaron af ett politiskt parti, som omfattar de nyliberalas program, endast utgör en fiktion, sa är deremot ganska visst, huru varierande uppfattningen och åsigterna än kunna vara på den bestämdt liberala sidan, att detdock finnes ett verkligt stort parti, som man till följd af den gemensamma hufvudriktningen kan kalla det demokratiska; och till hvilket, efter hvad vi tro, flertalet af hufvudstadens valmän höra. Detta parti är icke något organiseradt sällskap med stadgar, klubb och program, men det omfattar alla dem, som vilja se samhällsskickets utveckla sig i en riktning, som befrämjar verklig sjelfstyrelse och sann allmänanda, i motsats mot dearistokratiska byråkratiska och plutokratiska inflytelser, som så gerna vilja hålla folket under sitt förmynderskap. Det var, efter vår uppfattning, de valmän, som tillhöra denna sida, hvilka vid det offentliga valmötet uppställde litteratören Hedin såsom sin kandidat för det nu förestående riksdagsmannavalet. Hr Hedin kan icke — vi fästa särskildt uppmärksamheten derpå --kallas vår kandidat, ty vi ha nu, såsom förut vid valen, följt den princien alt ej på egen hand uppställa någon såan — men han är det af hufvudstadsrepresentanterna utlysta offentliga valmötets koandidat, den omkring hvilken det stora frisinnade flertalet af vid imötet tillstädeskomna valmän beslöt att samla sina röster. Då ett sådant resultat genom öppen och lolal förberedelse är gifvet, är det vår oafvisliga pligt att mana alla Som hylla den demokratiska uppfattningen och som hålla å ofteotliga valförberedelser i stället för klassoch kotterimanövrer, till eni; samvergällande. Det är äfven vår pligt att säga Pp 8 kan för att de må kunna göra sin mening: några ord öm de insinuationer och förvrängningar, genom hvilka man från motståndarnes sida söker motarbeta den kandidat, som demokratiska idernar Till bemödandena att framställa hr Hedin såsom de nyliberalas kandidat, för att sedan tå skrämma de nervsvaga med de nyliberalas program, sluter sig sträfvandet att göra hr Lindhagen till hvad man såsom liberalas kandidat. Vi ha alls icke någon inhr Lindhagen för hans kommunala verksamhet. Ville vi följa våra motståndares föredöme samt girigt och hänsynslöst spana efter hvarje anledning att nedsätta en person, lipt, så skulle vi väl kunna uppleta några tillfällen då hr Lindhagen misstagit sig eller framställt, äfven han, något extravaganta förslag; men vi skola icke af stridens hetta låta förleda oss till någon afprutning på det vitsord från vår sida, att hr Lindhagens verksamhet inom kommuneu varit nitisk och gagnande, Hans åsigter i rent politiska frågor ha vi icke förmånen känna, men vi antaga gerna, på grund af den allmänna riktningen af hans sträfvanden, att han är så frisinnad som hans anhängare påstå, och att han derföre kan blifva äfven de verkligt liberalas kandidat. Men hvad vi drista påstå, det är att genom det sätt på hvilket hr Lindhagens kandidatur nu blifvit bragt å bane, är ban denna gång icke de liberalas kandidat; han har genom sammanträffande omständigheter blifvit de konservativas. Visserligen hörde man general Hazelius på valmötet kalla sig sjelf för liberal, och en saoning är att allting kan vara relativt här i verlden; men nog har eljest den svenska allmänheten lärt sig att betrakta hr generalen såsom en af de konservativa intressenas mest framstående kämpar, besmittad af liberalism endast i en enda angelägenhet, nemligen i skolfrågorna; men der var äfven hr v. Hartmansdorff liberal! Och huru förhåller det sig med alla tre tidningarnen, om hvilka hr Hazelius talade? Dagligt Allehanda ger ännu i lördags, genom ett hätskt utfall mot offentliga valförberedelser samt genom en ensidig och vrängd framställning af de följder, som denna från ett verkligt konstitutionelt samhällsskick alldeles oskiljaktiga sedvänja förmenas ha medfört i Amerika, ett nytt bevis på i hvad mån den tidningen är att betrakta såsom liberal, om man eljest skulle ha glömt dess försåtliga bemödanden att motarbeta representationsreformen eller om man vore okunnig om att denna tidning har till sin uppgift att fortsätta det arbete i konservatismens tjenst, hvilket förut utfördes af Svenska Tidningen. Att Allehanda behagar, i likhet med hr Hazelius på börsen, kalla sig sjelf liberal, för att dermed söka bereda litet större förtroende åt sina ord, förändrar icke det verkliga förhållandet. Hvad dernäst angår Stockholms-Posten, så blifvit uppställd såsom representant för del: en fingerad motsats , dertill behagar kalla del vändning att göra mot de loford, som egnasl hvars val vi för ögonblicket icke anse lämpär -denna organ ännu alltför ny att med någon säkerhet om . densamma kan fällas ett