Aftonbladet – 4 januari 1869, sida 2

Denne trädgårdsmästare var farbror Curro, som, för att täfla med sina rosenbuskar, också skaffat sig en ros, en dotter med namnet Rosa, som gerna kunde uthärda jemförelsen med blommornas drottning, hvilker också stått fadder åt henne och gifvit henne namn, sade farbror Curro. Vi kunna ej säga om detta också var orsaken till att Rosa val en skönhet af första rangen, aristokratisk! fin, röd och hvit och späd som sin namne Härtill kom att Rosas karakter var en al dessa rent qvinliga, som icke känna någor annan lycka eller olycka i verlden än der kärleken skänker och icke begripa att någo annat intresse kan upptaga deras tillvaro. Mildheten af hennes karakter kunde endast jemföras med beständigheten af hennes känslor; hennes vilja styrdes alltid af hjertat och hon liknade den veka säfven som ständigt böjes, aldrig brytes. Vid aderton års ålder var hon redan en skicklig sömmerska. och medan nu hennes moder sköter sina hushållssysslor, sitter den unga flickan i sin lilla kammare och syr, sorgsen och nedslagen, emedan hennes föräldrar och isynnerhet fadren med misshag se hennes böjelse för Vicente och söka öfvertala henne att ingå en fördelaktigare förbindelse. Gamle Curro var en hederlig man, öppenhjertig och glad, som hade varit soldat och som tog lifvet lätt och lustigt, liksom han fordom tagit musköten. Hans hustru var allvarsam och tyst, hvilket dock ej hindrade henne att, som de flesta qvinnor i trakten, vara en kärleksfull maka och passioneradt öm moder. ) Landtfolket i Spanien anvi farbror och faster, ungefär si jas far och mor. der benämningen som hos oss nytt