Aftonbladet – 30 december 1868, sida 3

r ma, Husby och Söderfors, till någon punkt I Gefle-Falubanan, som väl lämpar sig för utsträc I ning till Norrland, ovilkorligen synes vara den f Upsala län ändamålsenligaste; men då hushåll I ningssällskapet bör känna sig öfvertygadt om di l omsorg och sakkännedom, med hvilken fråg: I kommer att inom regeringen handläggas innan de -laf K. M:t till riksdagen framställes, anser sig hu hållningssällskapet nu böra inskränka sig till a under öfverlemnande af åberopade utredning, b möta den af länets landsting för mer än ett års dan framställda anhållan. Tal: motiverade föröfrigt sitt anförande geno att betona att denna bansträckning komme att ro den, i afseende på bergsbruket, vigtigast elen af provinsen; att den äfven passerade pr vinsens mest bördiga och folkrika trakter, san i derigmte hade det företräde, med bänseende ti ) trafiken på Norrland, att den vore några milko: tare än vägen öfver Sala åt Storvik. Jan Persson åter förordade banans fortsättand öfver Sala, förmenande, att då man lyckats jernyägen till Upsala, hade detta skett under de estämda förutsättning, att ingen annan fortsät! ning deraf än åt Sala skulle kunna komma i fråg: hvilken. åsigt ock gjort sigallmänt gällande. Hvar före hade väl Upsälabanan byggts om icke för at Hä Norrländningarne, liksom Dalarnes invånare hvilka lemnat sitt understöd åt denna bansträck ning, i förhoppning, att man äfven skulle gå de ras önskningar till möte. Norrland, liksom Stor Kopparbergs län, skulle nog ega makt att gör dessa önskningar gällande inom representationen Man kunde icke våga hoppas, att få två bano från Stockholm norrut, och under sådant förhål lande borde man söka förena såväl Dalarnes sor Norrlands intressen. Kring dessa båda talare grupperade sig sedar de öfriga. Till grefve Platens åsigt anslöto sig doktor Lindaren, som i ett varmt föredrag fram höll hvad Norrland borde och kunde blifva i er framtid, och helst skulle sett att bansträckningen fråu Upsala kunnat dragas genaste vägen norrut. men instämde med grefve Platen; baron v. Essen som hufvudsakligen ur synpunkten af denna bansträcknings vigt för jernbandteringen förfäktade Upsala — Söderfors — Margrethehills-liniens företräden och betydelse; direktör Westman, som lemnade sakrika meddelanden, belysande de till bergsbruket hörande förhållanden, med hänseende till de omtvistade båda olika linierna; grefve Björn-tjerna, som framställde åtskilliga anmärkningar, framkallade af diskussionen, och grefve Sparre, hvilken ansåg, att man icke borde bygga alltför mycket Jå beräkningar, uppgjorda på förhand öfver en blifvande trafik, och åberopade den erfarenhet man härutinnan redan gjort. Bland tal. på denna sida uppträdde äfven frih. De Geer och öfverstelöjtnant Sundmark. Löjnant Casparsson, ställande sig på de uppgjorda beräkningarnes och de statistiska siffrornas grund, med fästadt afseende derjemte på såväl bergsbrukets som jordbrukets intressen, och de olika bansträckningarnes betydelse i allmänhet, kämpade ifrigt för Sala—Storviks-linien. Han uttalade dock intet bestämdt yrkande, utan formulerade följande proposition: Sällskapet beslöt, det sagda betänkande, med: åtföljande tabeller och bilagor, skulle till K. M:t ingifvas under förklarande, att sällskapet, som förmodade, att det sålunda lemnade bidraget till den ekonomiskt statistiska utredningen icke skulle befinnas vara utan allt värde för jernvägsfrågans bedöman.e, ville inför K. M:t, för sin del, hafva uttalat den förhoppning, att provinsen Uplands sannskyldiga intresse, beträffande icke mindre dess bergsbruk än dess jordbruk, skola af K. M:t behörigen afses och öfvervägas vid det slutliga bestämmandet af den riktning, hvari Norra stambanan kommer att fortsättas norr om Upsala. Utom Jan Person och hr Casparsson yttrade sig landstingsmannen Wallen,spegelfabrikör Widman och majoren Lundeberg för Ut sala-banans fortsättande öfver Sala och Storvik, betonande den sistnämnde, att vid uttalandet af sådana opinioner och fattande af så vigtiga beslut man finge frånse. enskilda intressen och endast hafva för ögonen let stora hela, fosterlandets, ; NG Sedan diskussionen, för hvilken vi i norgon skola redogöra, förklarats slutad, och neningarne, som i mindre. väsentliga delar varit något skiljaktiga, sammanjemkats, så utt endast de af grefve Platen och löjtnant Jasparsson gjorda hemställanden återstodo, rjordes först proposition på grefve Platens örslag, som med öfvervägande ja besvarades ut de närvarande, hvarefter votering begärles. Denna ansågs icke kunna verkställas senom att de olika partierna, delande sig i venne hopar, gingo den ena till höger och len andra till venster, utan fingo de röstbeättigade efter upprop ur den öfver sällskaets medlemmar uppgjorda katalog aflemna ina sedlar. Voteringen utföll med 63 röster ör grefve Platens mot 23 för löjtnant Caarssons försla Mot det fattade beslutet. reserverade sig hr undvallsson under förmälande, att då, enigt den utfärdade kungörelsen, hushållningsIskapets sammanträde endast haft för ändaI att få del af och öfverlägga om komiens utlåtande, ansåg hr Sundvallsson enligt för hushållningssällskapet gällande stadar ordföranden hafva varit törbindrad att ramställa proposition på grefve Platens förjag. Utan angifvande af något motiv anvälde hrr Casparsson och FEindevall, major undeberg, Jan Persson m. fl. sin reseration. ;