Aftonbladet – 29 december 1868, sida 2

sina SOrger. Hastigt och likväl med dödsångest i hjertat gick mr Templemore upp genom de mörka allerna. Slutligen låg huset framför honom; det såg sällsamt tyst och högtidligt ut. Icke ett enda ljus brann i fönstren, och icke en enda menniska stod att upptäcka. Han stod en stund och väntade på att se något tecken till lif; men intet sådant kom från denna tysta byggnad. Medan mr Öm geo gick enom blomsterträdgården, visade sig plötsigt Jacques med en lykta i handen. TI ett ögonblick stod mr Templemore vid karlens sida. Nå? sade han. Mera kunde han icke få fram. Hans läpco voro torra och brännande, och hans hjerta lappade våldsamt. Jacques blef en smula bestört öfver den plötsliga åsynen af sin herre, och det dröjde ett ögonblick, en evighet af tvifvel och plåga, . innan han svarade; Mademoiselle Eva är mycket klen. Mr Templemore hade sökt bercda sig på ett värre svar än detta; men den smärta, som denna ansträngning hade vållat hopom, visade honom det omöjliga i hvarje sådan förberedejsa. Doktor Petit tyckte att hon var på bättz-: ringsvägen, återtog Jacques, och han botade mademoiselle Moore; men det var i bör1 bva är inte så bra jan, och mademoiselle nu. Mr Templemore stod alldeles stilla, lik en som förlorat förmågan att både röra och sansa men hans ögon blixtrade, då han hörde doktor Petits olycksbådande namn; ban ryckte till, som om en sporre hade väckt honom till lif ur hans dvala, Min Gud, ropade han, hvem förde