Aftonbladet – 29 december 1868, sida 2

etesmarken, sade påfven Gregorius XVI, roi den förgiftade läsningen, sade Pius IX,i det lte an öppet räknade våra bibesällskaper bland se letta århundrades förpestade uppfinningar och l all leras grundläggare bland det menskliga samlat vällets fiendern. dra tider hade predikat eller drömt om kyrli kans auktoritet — häraf, säga vi, encyklikan l el och 1864 års syllabus. ef I kännen dessa båda beryktade skrifter. o1 Det är i dem som förkastelsedomean afkunnas öf öfver alla de friheter, som den moderna cilh vilisationen, häri öfverensstämmande med kriu stendomen, har erkänt och helgat. Att det fanns öpposition mellan katolicis-h men och hela friheten, derom ha vilängeva-m vit öfvertygade; 1832 års encyklika var revi dan tillräckligt tydlig i detta afseende, ochld det var i densamma som särskildt samvets-b frihetens princip kallades ett vanvett. Menin mången såväl bland oss som inom den ro-In merska kyrkan ville likväl ännu tvifla på, att s detta var katolicismens sista ord i vårt århundrade. af våra katolska bröder, som hade trott sig kunna hoppas rå bättre, har mer än en icke gjort någon hemlighet af sin missräkning och sin grämelse. t Så har det af Gregorius XVI uttalade orIb det vanvett blifvit högtidligt upprepadt aflg Pius IX såsom uttrycket för hans tanke om h samvetsoch kultusfrihet. Det är i hansf tanke Jegeringarnes pligt att genom påbjudna straff qväsa kan ensam är domare öfver kyrkans rättigheter; alla sådana, som hon kan ha tiller-ld I kännt sig, bör hon kunna utöfva, utan att regeringarne lägga något hinder i vägen derför. Allt hvad som blifvit eller kommer att ll bli gjordt på det medborgerliga området i strid mot hennes rättigheter och dogmer, kan hon förklara ogiltigt. Och på det att man icke må kunna betvifla, att syllabus i sin helhet är en förkastelsedom öfver alla det nittonde århundradets ider och framsteg, så förbjuder den sista artikeln att tro, att den ro: merske påfven kan och bör försona sig med civilisationen. Sådant är, käre bröder, det romerska systemet; sådant är det ok, under hvilket man uppmanar er att återvända, och detta just i vaknat för att krossa det. Måtte de blott inse, att det enda medlet att krossa det för evigt är att såsom alla andra söka sin tro annorstädes än i Rom! För er, som för länge sedan hafven gjort detta, skulle deticke vara i fråga om någonting mindre än att afsvärja såsom kristne er tro på bibeln, den kristliga 4 sanningens enda källa; såsom menniskor alll! fri utöfning af ert förnuft och ert samvete; ! såsom medborgare alla nutidssamhällets grundl! satser. i Om icke dylika anspråk innebure sin egen förkastelsedom, behöfden I blott se till, huru det är med de länder, som äro underkastade denna regime. Vi skola, om man så vill, med tystnad för: bigå den stränghet, som en nyligen störtad, men mer än alla andra för påfven kär rege-l. ring nyligen utöfvade mot våra vänner iSpa-1 nien, en stränghet, som ändock ingalunda var en så skarp tillämpning af grundsatserna i syllabus, som man, såsom I blott alltför väl veten, gjort deraf i fordna tider. Hvad se vi då i dessa länder, så länge den moderna örelsen ännu icke trängt sig in der? Ingen folkundetvisning. Milliontals menniskor kunna icke ens läsa. Ingen industri eller den minsta möjliga. De materiella framstegen skulle för mycket äfventyra att framkalla andra, och under den herrligaste himmel tyckes sjelfva jorden känna inflytande af denna allmänna dåsighet. Intet offentligt lif. Om folket vore någonting i staten, skulle det äfven vilja vara det i kyrkan, och kyrkan vill, att det skall vara ingenting. ntet lif i hvad det vara må. Allt går sin gång maskinmässigt. De vackraste själsgåfvor utslockna i rymden eller förtära sig sjelfva genom att plågsamt söka någon näring. Detta om de sociala följderna. De sträfva, sade vi, att förminskas, och i sjelfva påfvestaten, der man i så lång tid har kunnat rotfästa dem, bekämpas de af en ny fläkt. Men hvad de religiösa följderna beträffar, så ha de fortsatt och fortsätta sitt beklagliga lo Fåten icke lura er af hvad katolicismen är i några mera upplysta länder, der den allmänna meningen och ofta äfven er närvaro tvinga honom att lemna å sido, ja till och med att kasta öfverbord en dryg del af hvad han utöfvar och predikar annorstädes. IBetrakten honom, der han är herre och der lingen opposition, ingen kontroll lägger band på hans tendensers utveckling. Der äro former och religionsöfningar nästan hela religionen och sälla sig alltför ofta utan svårighet tillsammans med otro och sedeför: erf. Der frodas under kyrkans skydd och ofta . med hennes tillskyndelse den gröfsta vidskeelse. Pp Der spela bilderna en lika stor, ja, till och med större roll än under den fordna heden-: I domen. : Der åberopas öppet orimliga underverk till stöd för den obegränsade makt och myndig-. het, som. kyrkan vill bibehålla öfver dessa l. lokunnisa ot för Gud bäfvande befolkningar. , n Nu finns intet tvifvel mera; och bland dem d n Yr) len katolska religionens he!geråll nare. Denna religion måstei hvarje katolskt In land betraktas såsom den enda statsreligionen li med uteslutande af alla andra bekännelser. Kyrlå t 1 v e framåtskridandet, liberalismen och den moderna lö S t l I det ögonblick, då stora katolska folk upp-c E f f 4 i V Häraf v.dare ett tvång, som icke längre kr ick inskränka sig till att förvisa bibeln och fö förbjuda granskning af trosfrågorna, utan måal ste sträcka sig till alla tankeyttringar, tilllar alla det enskilda och offentliga lifvets hand-ve lingar. ki Häraf såsom en följd, såsom den högsta b:i sammanfattningen af allt hvad man på an-lsi