Aftonbladet – 29 december 1868, sida 2

lock sorg, förebråelse och ett barns graf stå mellan honom och Dora. Kunde han väl slömma, att om han hade varit borta i faans stund, så var skulden dertill hennes? Kunde han väl glömma, att en eller annan främmande qvinna, och icke hans egen hustru, nu var hos hans döende barn? Glutligen öppnades träbommen, och de reande skyndade till raden af vagnarne med det otåligt tjutande lokomotivet i spetsen. Ännu fem minuter, och de voro i rörelse — först långsamt och flämtande, sedan i flyande fart, Förstäderna försvunno och lemnade rum för ett vackert grönt landskap. Man såg en glimt af Seinen, så försvann äfven den, för att om en stund åter visa sig. Man såg byar, då och då en stad och så fält och fruktträdgårdar. Derefter såg man åter täder i den nedgående solens glans, och oupprligt ilade man framåt; men det oaktadt örekom det mr Templemore som om de alÅ drig skulle komma fram till målet. Bluligen kom man i sigte af kullarna omkring Rouen, derpå reste sig den gamla götiska stadens kyrktorn i nattens mörker, och mr Templemore kände, att han måste göra sig beredd å det värsta, Det fanns två vägar på hvilka man kunde komma till Les Roches. Mr Templemore valde den kortaste, En vagn förde honom uppför en väg, som var brantare än stora landsvägen, som ledde fram till slottet, och då han ej kunde köra längre, steg han af vid pass femtio alnar från den lilla träporten i trädgårdsmuren. Mr Templemore betalte kusken. och affärdade honom) utan att säga ett ord. Karlen såg nyfiket efter honom. Han såg honom taga upp en nyckel, öppna porten, gå in och derefter åter stänga porten efter sig. De der ha också sina sorger,, tänkte han, j det han vände sin agn och sina hästar,