Aftonbladet – 28 december 1868, sida 3

) Tillverkningen såväl af gröfre linneväfna der i Gefleborgs län som af gröfre och fi nare lärft i. Vesternorrlands län var 186 något, ehuru obetydligt, större än 1866, me deremot fortfarande mindre än under åre närmast före 1866. I Gefleborgs län till verkades 2,710,000 fot, i Vesternoirlands lä 958,342 fot. I Hallands län var tillverknin gen af ylleoch linneväfnader något mindr än 1866, men större än 1864 och 1865. Del utgjorde förlidet år 410,000 fot. Från öfrig: delar af riket uppgifves en tillverkning a af 113,650 fot, hvilket är temligen betydlig mindre än som för några år sedan uppgafs Flera af de län, hvilka inbegripas i äldr uppgifter, omförmälas icke i redogörelsen fö 1367. Huruvida detta skall antyda, att un der det sista året alldeles icke några väfnader blifvit såsom husslöjd tillverkade i d numera icke uppgifna länen eller om endas uppgifter derifrån saknas, derom får man berättelsen ingen upplysning. Rörande verksamheten inom handtiverkerierna får man af berättelsen iogen annan ledning för omdömet än den som kan hemtas af de meddelade uppgifterna dels öfver antalet handtverksidkande personer och deras bi träden samt öfver den af dem erlagda bevillning. Ser mau i afseende på antalet handtverks. idkare och arbetare på förhållandet i städerna särskildt, så befinnes det handtverksidkarnes antal år för år något stigit (från 7,291 personer 1863 till 8,631 år 1867), hvaremot antalet af deras arbetare under samma tic år för år något minskats (från 19,321 ål 1863 till 15,418 år 1867). Detta förhållande har sin ganska naturliga förklaring i der omständigheten att ett större antal arbetare begagnat sig af det genom den nya näringsförfattningen underlättade tillfället att idka handtering för egen räkning. Emellertid har sammanlagda antalet a! handtverksidkare och arbetare. i städerna under de sista tre åren gått något tillbaka (från 27,211 år 1864 till 24,049 år 1867,) Denna minskning mer än bppveges likväl af den tillökning i antalet handtverksidkares och handtverksarbetare på landet. Detta antal har stigit från 4360 år 1863 till 14,073 år 1867. Denna handtverkarnes utvandring till landsbygden är utan tvifvel ännu en följd af den nya näringslagstiftningen. Sammanlagda antalet handtverkare och deras arbetare både i städerna och på landsbygden har stigit från 30,972 personer år 1863 till 38,122 år 1867. Den af handtverkare i städer och -köpinvar erlagda bevillning har något nedgått de senare åren från 78,368 rdr 1864 till 70,644 rdr år 1867. Denna minskning är, såsom man finner, icke på långt när så betydlig som minskningen i fabriksidkarnes bevillning. Bevillning af handtverksidkare på landet har något ökats an 4512 rdr 1864 till 5642 rdr 1867), en tillökning, som dock icke står i någon proportion till den starka tillväxten i handtverkarnes antal, hvarför man ifven här måste anse sig spåra inflytandet vf de sista årens missgynnande konjunkturer.