Aftonbladet – 28 december 1868, sida 3

Kusin Dora, sade hon med en häftighet som förvånade Dora, när kommer doktor Petit tillbaka ? Hvad vill du honpm, lilla Eva? Jag kan inte med doktor Leroux.p Men dessa ord sade hon helt matt och sjönk tillbaka i sin gamla dvala; Till och med barnet är emot mig, tänkte Dora. Hennes hjerta blef helt sjukt, ty hon erinrade sig den strid hon nyligen hadg genomgått och förutsåg en ny och ännu grymmare pröfning. Tänk om mr Templemore skulle se allt genom sina förändrade känslors bitterhet oet lägga henpe barnets död till last? Han skulle väl icke säga det, men hön skulle läsa det i hans ögon, och skulle icke detta kännas bra hårdt? Eftersom doktor Leroux inte kan lofva att rädda barnet, tänkte hon, skälle det då inte möjligen ha varit bäst för mig om jag aldrig-hade kommit hit eller öfverlemnat henne åt den andres omsorg? Petit sade ju att han kunde rädda henne, och hvem vet — och, hvem vet? Kanske att han kunde det! Kanske. är det sannt att det är jag som dödar barneth Denna tanke var så obeskrifligt plågsam att Dora släppte Evas hand och lemnade der lilla sängen. Hon gick bort till fönstret. stödde hufvudet mot rutan och gret som om heopes hjorta velat brista, Två tankar beherrskade henne, och båda voro lika tunga att bära. Den ena var, att det var föga åler intet hopp om att rädda Eva, och den andra att AE man och mrs Logan i den tron, att hon var död, hade hyst förhoppningar — kända eller uttalade gjorde föga till saken — hvilka hon pu nödvändigt mår ste tillintetgöra. ERE 5 Han tror att jag är död och skall finna mig vid lif, tänkte Dora. Han hoppas att få gifta sig med Florence och skall få erfara att han ännu är bunden vid mig. Jag är hans lifs bitterhet, en boja kring hans fot; jag är det mörka moln, som ständigt träder emellan honom och hans lycka! — Dehnd tånke var i hög grad bitter, och ingenting kom att lindra dess bitterhet, Eva