Aftonbladet – 28 december 1868, sida 2

oo såsom högst besynnerlig; han betraktade henne nu för att få en förklaring på situationen; men hon hade sjunkit ned på en stol. blek som döden, och hennes rörelse var honom fullkomligt obegriplig. Han vände sig om till Dora och sade: Törs jag fråga med hvem jag har den äran att tala? Jag är mr Templemores hustru och Evas stjufmor,, svarade Dora helt enkelt. Doktor Petit bugade sig; men hennes ord tycktes ha mera förvånat än gjort intryck å honom; ja, om mrs Logans tystnad icke hade bekräftat hennes ord, skulle han troligen sett helt klentrogen ut; men som icke någon motsägelse kom från detta håll, val han tvungen att tro denna främling. Som han emellertid hade hört att mrs Templemore hade lemnat sin mans hus helt plötsligt, och som han icke hade någon aning huruvida mr Templemore skulle godkänna hennes myndighet, ifall han komme tillbaka, låg det en viss ton af höflig öfverlägsenhet i hans svar. Jag är verkligen örojig — visserligen inte särdeles mycket, men i alla händelser är jag det dock. Emellertid, tillade han, vänd till Florence, hoppas jag, såsom jag nyss sade er, madame, att barnet skall tillfriskna, så vida man punktligt följer mina föreskrifter Och han drog på sig sina handskar och tittade efter sin hatt, tydligen betraktande mrs Logan såsom den person, med hvilken han egentligen hade att göra och helt och hållet förbiseende mr Templemores hustru. Florenes roskade nu upp sig ur den bestörtning, i hvilken Doras åsyn hade försänkt heune och kanske utan att rätt veia hyad hon sade upprepade hon mekaniskt de ord hon nyss hade yttrat. Det är ett så tuugt ansvar. Jag skulle verkligen önska att mr Templemore komme tillbakalp Dora såg från dep ena till den andra och tänkte med mycken bitterket: Jag har förtjent detta. Den dag, då jar lempade detta bus, nedkallade jag allt dett: