vorrländska trävaror under samma tid beydligt tillväxt. I slutet af 1840samt bör1 an af 1850-talet, då utlandet ännu ej hun-s it få sina bergslagsbanor färdiga och enl wvart år ökad jernexport betaltes med stän1 ligt stegrade priser, var äfven välmågan stor : fver hela landet och fann ett naturligt utryck i Stockholms lifliga. uppblomstrande såsom på en gång hufvudstad i ett rikt land : och medelpunkten för dess vigtigaste bergsagsrörelse. Vi vilja här styrka detta på-: stående med några talande siffror från åren 1845 och 1856. personer 88,242. 100,040. Tillväxt 13 proc. 93 rdr — 6278,964. 12,150,705. — 2,043,679. — 4,574,418. 124 n 26,172,438. 96,854,731. 270 p stkrafter H24. 1,961. 214 n läster 11,911. 14434. 21 186,437. 290,967: 56 31891. — BLSb. o 132 gen af dess både bergsoch jordbruk samt förklarat sig hellre vänta, tills stigande insigt i trafikförhålländen framkallat en bana direkt från Stockholm till Westerås med utgreningar derifrån till Norberg och Grängesberget. För Dalarne är Upsala—Sala—Storvikalternativet ej till större gagn än något af de öfriga, utom att Falu stad derigenom befrias från faran af den starkt ifrågasatta sträckningen från Westerås öfver Avesta till Siljan. Att döma af diskussionen vid jernvägsmötet i Falun, synes detta skäl varit bland de afgörande för anslutning till Sala— Storvik-partiet. Det är naturligt att Gefle— Dala jernvägsintresset anslutit sig till samma parti, likasom egarne till Sandviken och andra invid Gefle-banan belägna hyttor, som nu på underliga vägar till en del öfver Stockholm hemta en stor del af sin malm från Norberg. Staden Gefle hoppas genom denna bana kunna ytterligare kringskära Stockholms handelsområde och nå sitt önskemål — sorterade jernfrakter, men betänker ej att dess hamn härtill är otjenlig såsom halfva året stängd af is. Återstå några få bruk utmed den föreslagna linien, så synes klart att blott ett ringa lokalintresse kan hafva verkligt gagn af en bana, som förhela Norrland skulle göra vägen till Stockholm och södra Sverge 5 mil längre, än om den droges från Margretehill öfver Söderfors till Upsala, samt för hela landet förorsaka en ökad anläggningskostnad af tre mill. rdr, jemfördt med sistnämnda bansträckning. Upsala—Gysinge—Storviklinien är såsom den billigaste förordad af jernvägsbyggnadsstyrelsen, hvilken sannolikt ansett det vara dubbel vinst att vid byggandet af en tio mils jernväg inbespara 400,000 rdr och på samma gång lägga banan så att den, befriad från all tung trafik, skall slitas mindre än någon af de föreslagna sträckningarne. Då byggnadsstyrelsen snart skall indragas och sannolikt ej håller mera på detta, än på sina öfriga förslager, helst när det som här ej vufinit ringaste sympatier, torde ej vidare skäl behöfva spillas på ett projekt, som vi blott för fullständighetens skull omnämnt. Vi komma nu slutligen till Upsala—Söderfors—Margretelull eller i korthet Dannemoralinien. Den går i nära rak fortsättning af Stockholm—Upsalalinien till den punkt å Gefle—Dalabanan, hvarifrån man i en framtid vidare skall fortgå uppåt Norrland, som sålunda får 5 mil kortare väg söderut. Den är utlagd med högsta lutning af 1 på 200, hvarigenom direkta trafikkostnaderna blifver omkring 57 procent billigare, än på någon af statens förut byggda banor, der litet emellan lutningar af 1 på 100 (äfven i skarpa krökar) förekomma. Den medger enda möjlighet för Dannemora bergslag att ungefär tredubbla sin nuvarande tillverkning samt att hopslå densamma i ett enda stort verk vid Söderfors, der man har lätt åtkomlig en nu föga använd vattenkraft af flera tusen hästkrafter, ett vidsträckt och nu blott till en del begagnadt kolområde om flera qvadratmils vidd af trakten kring Dalelfvens såkal. lade fjärdar, hvilka till ringa kostnad lätt kunna kanaliseras ända upp till Avesta. Den. kan byggas på omkring ett år kortare tid och blir, såsom förut är nämndt, tre millioner rdr: billigare än Sala—Storvikbanan. Af alla dessa skäl anse vi Dannemorabanan förmånligast för hela landet, för Upland, för Dannemora bergslag och icke minst för Stockholm såsom den naturliga exportorten för medlersta Sverges jernindustri. Vi hafva väl hört uppgifvas att opinionen inom Upsala blifvit skarpt bearbetad till förmån för Sala—Storvikbanan samt att enligt den vanliga taktiken åberopas förut gjorda tjenster och deraf följande atertjenst. Man bör dock hoppas att i en universitetsstad sanningens röst skall göra sig hörd och att i alla händelser ett väl motiveradt omdöme skall till riksdagen afgifvas. Men frågan om bergslagsbanor måste i ännu större omfång behandlas och vi uppmana derför Stockholms riksdagsmän att vid början af-nästa riksdag utlysa ett allmänt jernvägsmöte i Stockholm för öfverläggving om en fråga, som mer än de flesta gäller hela landets bestånd och förkofran. .