Aftonbladet – 24 december 1868, sida 2

Å nn El FF et I HF W tt TA ee fond . i Bergen ha vid valet till förliknings-ocl ommissarie — en rikt lönad och vigtig be-lde ttning, som kommunen har att tillsätta — oci idast 4 — säger fyra röstberättigade in-ett mnit sig, och att i Kristianias grannbygd,!ky et tätt befolkade Aker, på de sista tio ären så nappt en enda formand eller kommunalller epresentant blifvit vald med högre röstan-lde al än omkring 20 o. s. v. Ett godt bevislen å nödvändigheten af, att nya krafter här lig illkomma, hvilka både kunna och vilja taga i and om angelägenheterna, ha vi också justsa dessa dagar i Kristiania. Här skola nu lvi väljas åtta förmän eller stadsfullmäktige; enlle nängd personer ha blifvit föreslagne, menlst len ena efter den andra har undanbedt sig,v ich hvar man skall taga dem ifrån är verk-ef igen svårt att veta. Pp Såsom en illustration öfver, huru fullt meddi veten man är om den stora betydelsen afsj östrättsakens slutliga seger, vill jag medfö lela hvad en storthingsrepresentant i går lo offentligen yttrade:) fö Saken är stor — stor i sig sjelf, emedan det alltil är stort, att en medborgareklass, som hittills har haft makten, öfvar rättvisa och kallar de öfriga medborgarne, som hittills inga politiska rättigheter haft, till att deltaga i det offentliga lifvet — och stor i sina konseqvenser, emedan reformen nödvändigt måste draga andra reformer efter sig. Framstegspartiet visste också, att det kunde begagna sin seger med måtta; ty ehuru säkerligen många, ja kanske flertalet, gerna hade gått längre med ens, valde man dock med lugn öfverläggmng Sverdrups förslag, att rösträtten skulle bero af en inkomst af 200 spår i städerna och 100 spdr på landet. Efter denna utgång skall det bli all utsigt till, att saken går igenom i lagthinget, och det torde väl också vara att vänta, att regeringen icke skall vägra sin sanktion. Att! saken har mött motstånd inom den konservativa pressen, är icke någonting att förun-l dra sig öfver; ty det finnes alltid menniskor, för hvilka alla reformer äro liktydiga med en revolution, och för hvilka ingenting är fruktansvärdare än tanken på att kalla folkets massa till deltagande i det offentliga lifvet — detta stackars folk, som är så klokt och anspråkslöst, så upptaget af sträfvandet för det dagliga brödet och så villigt att respektera kunskap och en högre sambhällsställning, om dessa blott vilja nedlåta sig -—VV OM PD A FA Mo att tala till det på ett folkligt sätt. Om man af denna sak kan hemta något förebud för storthingets framtid, så måste man säga, att vi stå vid en vändpunkt i vårt offentliga lif, och att storthinget åren 1868—69 skall få en hög betydelse i vår konstitutionella historia. Der er Sejersang i Luften, har en skald sagt. Den friska fribetsfläkten från Europa har också ändtligen hunnit hit. Vi ha länge nog legat i stillvattnet. Och här finnes tillräckligt mycket att gripa sig an med. Det finnes ett öfverflöd på förslag i frisinnad riktning i det allmännas olika grenar; så t. ex. har man de större frågorna om socknebandets lossande, reformen i det lärda skolväsendet, om upphäfvande af bysättningshäkte och af dödsstraff, om jury och slutligen de särskilda förslagen till förändringar i grundlagen. Det är icke att vänta, att allt skall gå denna gång; men det torde dock vara att hoppas, att vi skola taga ett godt steg framåt och komma i vana att gå framåt. Så snart den speciella vägbudgeten efter: storthingsferiernas slut blifvit bevi ljad, skola två vigtiga ämnen förekomma till afgörande, nemligen förslaget om religionsfrihet för tjenstemän samt den kungl. propositionen om beI viljande af 7500 -spd. till ett allmänt kyrI komötes hållande år 1870. Det förra, för hvars närmare sammanhang jag för ett par veckor sedan redogjorde, har pluraliteten i vederbörande utskott förordat till antagande, hvaremot minoriteten, ehuru hon instämmer i det hufvudsakliga af hvad pluraliteten har anfört till sakens försvar, likväl cfinner det betänkligt att för närvarande vidtaga den föreslagna reformen, dels till följd af den nuvarande tidens religiösa rörelse, och dels emedan hon antager, att en stor del af folket med missnöje skall erfara en sådan förändring i det från urgammal tid bestående förhållandet. Denna argumentation — hbvilken äfven :skulle kunna uttryckas på det sättet, att när någonting är gammalt, då kan man vara. förvissad, att det är godt — skall, fruktar jag, när saken kominer till sitt slutliga afgörande, biträdas af en så stor minoritet inom storthinget, att förslaget icke erhåller de två tredjedelar af rösterna, som det i sin egenskap af grundlagsförändring behöfver för att gå igenom. Att den kungl. propositionen om ett anslag till det påtänkta rådgifvande kyrkomötet icke skulle bli mottagen med någon oblandad välvilja, var helt naturligt. . In medlem af det utskott, som haft saken till förberedande behandling, föreslår att helt och hållet vägra anslaget, då det i hans tanke, till och med om intet kyrkomöte blir af, icke finns något hinder för, att landets presterskap söker göra sina åsigter gällande, emedan det ju hav tillfälle att genom stora sammankomster gifva sina meningar och sympatier vigt och inflytande, och det dessutom har det öppnaste och lättaste tillfälle att genom landets press göra sin uppfattning af förhållandena gällande. — cAtt legalisera mötets utlåtanden gam ett statsanslag och genom att kalla et ett kyrkomöte skall näppeligen helle lända till gagn för sanningen och friheten de granskningar af hithörande ämnen, som på ett senare stadium, nemligen vid dera: slutliga afgörande, skall ega rum. Det torde derjemte vara skäl att betvifla, att den prestefliga afdelningen af det påtänkta kyrkomötet enligt det sätt, hvarpå det i det kungl förslaget tänkes sammansatt, skall bli en pålitlig och allsidig organ för de åsigter som hysas inom det norska presterskapet ( Bref från storthinget, af representanten, sakföraren Schultze, i Norsk Folkeblad yHvem är det? frågade hon skarpt. Utan att vänta på svar lyfte hon up linset. Dess sken föll rakt på Doras blek: