Aftonbladet – 23 december 1868, sida 2

beta befolkningen i Luxemburg, Ffter så dana antecedentier var det icke anledning att vänta stora resultater af stormakternas uppträdande i orienten, och hittills har det också gått rakt stick i stäf emot alla de officiella förklaringarna, att stormakternas samdrägtjoch enighet skulle hejda konflikten. Turkiet har icke nedsatt sina anspråk, och Grekland har icke visat eftergifvenhet, afbrottet i de diplomatiska förbindelserna emellan de båda länderna har icke blifvit förhindradt, och nu, då ett krig mellan dem lätt kan utbryta, inskränka sig försäkringarna och förhoppningarna till, att kriget genom stormakternas mycket omtalade endrägt och fredsböjelser skall bli lokaliseradt. Blott det nu icke går härmed såsom med alla öfriga försäkringar Det största misstroende råder mellan regeringarna, och deras officiella förklaringar äro mera beräknade på att bereda motståndarne svårigheter än att angifva deras egna afsigter; det gäller närmast att förmå endera af parterna att taga ett afgörande steg, som skulle medföra ansvaret för fredsstörandet. I orienten är det isynnerhet Ryssland, som kommer i en svår ställning, när skenet af en fredlig sammanhållning stormakterna emellan skall bibehållas. — Det skall omintetgöt Rysslands anseende hos de kristne oriens ten, om Porten får fria händer mot sina 4ender. Rysslands uppträdande, gemensamt med England, Frankrike och Österrike förklaras och försvaras äf de Tyska tidningarne så, som om det är ä Tärkiet som påtryckningen utöfva s för att hindra det från att framst öra Santagliga anspråk mot Grekland och angripa sin lilla granne, hvaremot de österrikiska, franska och engelska tidningarne enhälligt förklara, att det är i Atl en, som stormakterna gemensamt göra sitt inflytande gällande för att nödga Grekland att respektera folkrätten, Fin sålan tvetydighet kan knappt länge fortfara. Det är uppenbart;, skrifver Presse, att Ryssland blott ogerna och för syns skull spelar fredstiftarens roll. Det ae sändebudet i Konstantinopel, general Ignatiew, har: till och med haft den oförskämdheten att förklara för storvisiren Ali pascha, att Porten ju omöjligt kan begära, att Grekland skall ha gjort alla de utgifter, som det har kostat det att framkalla resningen på Kandia, för jneenting, Storvisiren, som eljest är så flegmatisk,kun e ändock icke afhålla sig ifrån att gifva sändebudet det spetsiga svaret, att detta tycktes honom vara detsamma, som om en person, som hade förstört hans hus, skulle presentera honom räkning för sina utgifter härs för. Det är dessutom en afgjord sak, att jurst Gortschakoff endast lurar på ett tillälle att skilja sig från de öfriga makterna, på det att Ryssland må kunna återtags sin naturliga roll: Ett sådant tillfälle skall han) söka i första lillä oenighet mellan sändebulen, hvarigenom det blir möjligt för Ryssland utt förändra front utan att stå isoleradt. Moskwa tidniogen och Ryska invaliden veskylla Porten för att störa Europas fred, ! nen lägga det egentliga ansvaret härför på: rankrike, Österrike och England, påståenle, att det är dessa makter, som förmått Purkiet att uppträda utan allt undseende. Sistnämnda tidning skrifver bland annat:! Hvem skall man väl kunna inbilla, att Purkiet vid detta tillfälle har uppträdt allleles på egen hand? Hvem ser icke, att det lott är ett redskap i vestmakternas händer? )ch då det förhåller sig så, tro väl då dessa akter, att de följa en fredlig och lugnande olitik, när de förmå Turkiet att hota en risten stat, ett hot, som är så mycket mera passande, som den kandiotiska resningen på en sista tiden uppenbart har varit i aftaande? , PRESENS