Aftonbladet – 23 december 1868, sida 2

. MMMM 1 Stockholms-Posten innehöll för några d: I gar sedan en artikel, hvilken med anlednir af talet om frälseböndernas förtryck i Skå påpekade att aflalsfrihelen är -en a! dess första och mest oafytterliga menskliga rä tigheter, utan hvilka ingen samhällsfrihet ks , existerar, samt bland annat ören att di ;Isynes ibland som om den skrumpna libers ,listiska doktrinen kände ett oemotståndlig behof att uppfriska sina dufna lifsandar me I upprepade socialistiska spritbad. På samm ; fre ogillades högligen de åtgärder, som I Danmark på senare tiden vidtagits för at mot förtryck skydda de icke sjelfegande bön derna. Då frågan om de agrariska förhållan dena, som hos: oss varit undanskjuten, ti följd deraf, att påträngande politiska. refor mer företrädesvis tagit uppmärksamheten anspråk, numera snart äfven i vårt land tord komma på dagordningen, ha vi haft oss an geläget att inhemta, hvad man i detta fall lagstiftningsväg gjort i Danmark, der för 10 år sedan lifegenskapen var rådande, men de man numera kommit långt framom oss fråga om ett rättsligt ordnande af landboforholdene; och vi skola snart meddela en såsom vi hoppas, upplysande öfversigt häraf Emellertid har en artikelförfattare i Fsedre. landet tagit till orda, för att upplysa Stockholms-Posten, att i Danmark icke blott all obestämdt hofveri är afskaffadt alltsedan 1799 utan att äfven det bestämda hofveriet (hvarunder inbegripes allt arbete, som betingades som afgift af hus eller jord) genom der senare lagstiftningen inskränkts allt mer och mer, tills det slutligen också 1848 blef all deles förbjudet för framtiden, Artikelförfattaren yttrar till slut: Vi tro icke heller det kunna skada att tillägga, att Danmarks landtbrukslagstiftning nder de sista hundra åren har tagit till sin örnämsta uppgift att beskydda den svage och ringa mot den mäktige och rike, att sätta gränser för den senares frihet att förtrycka den förre, samt att följden häraf, men framför allt af hofveriets fullständiga afskaffande, har varit, att åkerbruket här i landet nu befinner sig i ett blomstrande skick, samt att välstånd och belåtenhet äro spridda bland alla klasser af landtbefolkningen. Af frukten känner man trädet. Den frihet, som Stockholmspesten förfäktar, är i hufvadsaken densamma, som den beryktade jutländska godsegare-adressen år 1784 ifrade för. Man har den i fullt mått i Sverge, men säkerligen till ringa båtnad för godsegare, för allmoge, för stat och kommun. Hofveriet, icke blott hvad man i Sverge kallar så, nemligen det obestämda, utan lika mycket det bestämda, är ett kräftsår, som tär på största delen af det svenska åkerbruket, förminskar nationalinkomsten med millioner årligen, denoraliserar husbonde ej mindre än tjenare ch skall i Sverge såväl som i hela den öfiga civiliserade verlden, bli afskaffadt — med sodo eller ondo. Det är endast en fråga om iden. Men önskligt vore det för Sverge och venskarne, att man ville inse, att tiden är lyrbar, och att de många varmbjertade, enerske och utmärkte fosterlandsoch frihetsfänner; som Sverge har i rikt mått, skola goa landtbruksförhållandena, hvilka hittills ör de fleste varit ett okändt område, all den ppmärksamhet de verkligen förtjena.