Aftonbladet – 22 december 1868, sida 2

Jullitteratar. 1V. Koveller, berättade på ottaverime of Acharius. (Stockholm 1868 8:0.) Det som i dessa, den frejdade konstnärens och författarens sista arbeten ovilkorligen och i hög grad angenämt berör läsaren är den lika friskt utströmmande som djupt grundade harmoniska själsstämning, hvarom de bära vittne. Enhvar bland de fyra poetiska novellerna, Vapensmeden, Aleliern, S:t Huberts fest, Rosina betecknar en författare, riktad genom den samlade skatten af ett helt verkifs skiftande erfarenheter, en ande, som. gjort sig förtrolig med det sköna i alla dess ädla former, en skicklig och flitig örtagårdsman, som nu bjuder oss såsomfvinterfrukt mycket af det herrliga, som sommaren gifvit honom. Allestädes på dessa blad möta oss ett liffallt och vaket skönhetssinne, en frisk och sund verldsåsigt, som någon gång adlas till sann lefnadsvishet, en fantasi, som eger sin styrka i förmågan att åskådliggöra, samt detta lugn, som är stridernas belöning, och, erinrande om den gamla versen: quam juvat intactos, ventorum audire mugitus, visar oss författaren snarare öfver än i hans verk. Naturligt är att en egentligen bildande konstnär äfven då han diktar såsom skald måste fästa djupt och oaflåtligt afseende på formens fordringar, och då den episka poesien af författaren kräfver framförallt klarhet