Aftonbladet – 19 december 1868, sida 2

an lt 11I Jjullitteratut, LITTERATUR -TIDNING , onebåll: Svenska Akademiens bandlingar 43: delen. — Lemke, Wisby stifts herdaminne. — Grimms Eventyr; ny samling. — Jullittesatur 11. — Dansk ; Svenska akademiens handlingar ifrån år 1796. 4 den, (Stockholm 1868.) Pet är ej utan ett visst vemod man tager i handem denna nyss utkomna del af de berömda haddlingarne, som på senare tidom hvarje år regelbundet erinrat litteraturens vänner om den stundande högtiden för asnillet öch smaken, om den annalkande 20 Dec. Här lemnar oss comligen Bernhard von Beskow det sista bidraget till denna akademis handlingar, hvars själ han så länge varit, hvars anseende han ånyo fullkomligt upprättat, och hvars traditioner med honom mistat sin ypperste tolk. Denna del betecknar således en vändpunkt i akademiens historia; och hvad framtiden för henue bävis tt sköte, torde ej ens dagens djerfvaste spåvvän kunpa förutsäga. ; i I naturligt sammanhang med de. studier, den aflidne vördade författaren senast Yjorde öfver Carl XII, står det ämne, han här Särskildt behandlat, friherre Georg Ienrik von Görta, slatsman tch statsoffer. lan har väl ett föremål varit så Jörträffigt lämpadt för Beskows ädla sträfvan att låta en kärl full rättvisas Jja falla öfver m heter, som det, åt lvars framställning han i denna teckning egnat sig. Gärz, statsmannen, visar sig här som em stor och kraftfull personlighet, full af häpvgifvenbet för den koI nung, i hvars tjenst han endast söker gagna och upplysa, ehuru hindrad från alla håll af de mest skiftande orsaker; och Görz, statsoffret, blir sålunda följdriktigt en djupt tra—gisk företeelse, ett af dessa blodiga skå lespel, dem historien tid efter annen ger oss, och vid hvilka ofta de ädlaste, af framtidstanrar fyllda andar falla för de dåliga lidelser, sowa upp i deras bana. Författarens värme hjelte och vidsträckta förtrogenhet med ämnets litteratur förneka siv lika litet här som annorstädes. Endast en något sväfvande anläggniog, aom stundom förorsakar upprepandenoch en onödig ni lyftighet. vittnar ven denne rikt utröstade och ovanligt själsfriska man ej kunde uudgå ålderdomens beröriog, fast den kom mildt och sakta och ej bann fullborda sitt andliga förstörelseverk, innan döden infann sig. Det är blott minnet af den store hädan gångne som ställer det öfriga innebållet i skuggan, ty i sig är detta ingalunda obeydi Visserligen består delen endast af prusa; a dersa utgöres af byråchefen Wennevbergs alivarliga, ovanligt sansade och hkritiska inträdestal öfver Fahlerantz, en al de bästa och mest osminkade minnesteckmi far, akademiens handlingar på senare tiden imeslutit, samt af prof. Böttigers Minne af Sa—Imuel Ödman. der vi med glädje återfinna denne finbildade och omsorgsfulle författare, hvars smakfulla penna länge hvilat. Hans bild af den berömde lärde och skrittställaren, tilltalar ej blott genom dem utsökt vackra formen, utan framför allt genom den säkerhet och värme, med hvilka den är tecknad, skligt vore, att vi snart ånyo finge prof af denne författares stora talang i minnesbilder. Wisby stifs herdaminne of G. W. Lemke. ( Örebro 1868 på Abr. Bohlins förlag; 5S4sidor 8:03; pris 6 rdr rmt.)y liärmed förordas ett vigtigt bidrag till Gotlands kuitwrbistoria; så mycket märkligare ö, dels genom sitt från det öfriga ilda läge, dels genom sin långvaening med Danmark, haft och bar helt olika sedvänjor, bruk och författningar — isynnerhet i ecklesiastika mål — och derigenom betydligt skiljer sig från det egentliga Sverges. Framställningen af Gotlands ecklesia—stika historia under Danmarks välde, samt under :ergårgsperioden, då kyrkobruken skulle dras tilllikformighet. med de svenska, är af synnerli t iutresse. Med detta arbete är serien af herdawivnen fullbordad. I fullständighet utmärker det sista herdaminnet sig Iramför alla sina föregån-gare, deruti att det utom biografier öfver så väl ecklesiastiksom skolstaten, innehåller en kort beskrifning på kyrkorna och deras r värdigheter, pastoratens folkmängd, oförmedde uch förmedlade maptal samt namnen på la gårdar, som äro för Gotland egendomliga, Boken är försedd med bilagor, utgörande utdrag ur offentliga myndigheters handlingar, consistorii protokoll m. m. dylikt, jemte tre utförliga register, nemligen innebålls-, personal-, samt ortoch sakregister, hvilka i betydlig mån göra boken brakbar och således öka dess värde. Man har gjort den anmärkningen mot hexdaminnen i allmänhet att ofta-t prestskan— daler — hvilka naturligtvis utgöra undan tagen — blifvit framdragna i ljuset, då kon-sistöriiprotokoll m. m. dylikt genomgås, då deremot se det goda, hvilket mera verkar i tysthet och ej gör mycket väsen ntaf sig blir Å oåldrar glömdt. Vackra linnas härifrån och är det ett nöje jä anföra ett par exempel; Nils Olofsson Norrby född 1675 på Go z kyrkoherdesson, reste 1691 till Lunds akaduni och 1692 till Upsala; derefter 1696 till Ro— stock, hvarest han disputerade de hierarchia ecclesiastica; året derpå begaf han sig till Greifswald, hvarest han isyonerhet höll sig oktor Henning, acutissimum thelogamn, promoverades der 1699. Derefter gjorde han under tillsammans 13 år resor och akademiska besök i Tyskland, hvarunder han umgicks ned de ryktbaraste lärda (uppehöll sig i 9 nader hos gereralsuperintendenten Joh. r. Mager och Lie. Esdra Eckardi, var i 3 x den berömde Danzii (communis precepor Hebreeophilorum) lärjunge i Jena: och tuderade i Altdorf Talmud under Joh. Chr. Wagenseil; gaf ut lärda disputationer och krifter, isynnerhet i de gamla språken och avn deri en sådan utbildning, att kan af rientalisterna ansågs för en rabbin, ja hans tungomålskunskap var så diger, att han taade Jatin, grekiska, tyska, hebreiska och almudiska förstod arabiskan, chaldeikan och pel ann N Slutligen blef han teologie professor i Åbo 725, men undanbad sig för sin ålder och juklighet och blef i stället 1727 kyrkoherde När på Gotland. — Efter superintendenten sbergs död 1734 kom han på förslag till perintendentsem betet. derstädes. -Norrby ar ock en from och cxemplarisk man. Finnå ar om honom yttrat 1741: han var en geärd, af oändlig mycken lecture, sådan ntet förmodat finna här liggande gömd 2kom buskarne; han hade mycket rest och stått, hans lärda diskurser uppehöllo oss. orrby afied barnlös 1742 den 12 Juli. rosten Nic. Lange höll en likpredikan, i vilken han berömmer den aflidnes förhållan: till sina sörjande församlingsboar samt ans godhet mot fattiga. Kyrkoherdarne Ekholtz, fader och son, ro riktiga patriarker. Fadren Jöran Ekoltz f. 1721, blef kyrkoherde i Fardbems 67 och dog 72 år gammal 1793 d. 4 Febr. Var en ri och hedersam man, stunmm till öfs d; så han vid sin inallering 1768 den 10 Juli biskopen present 10 dukater, 83 specie carol., 36 cronor och st. silfvermedalj 120 lod silfver: samt r