Aftonbladet – 9 december 1868, sida 2

nig att föra den utom mitt fäderneslands ränser. Ett nytt teaterhus inser komiten böra ankaffas, och ekuru den anvisar sannerligen tt högst komiskt sätt, hvarpå den anser letta böra ske, är detta dock det enda förmuftiga i hela utlåtandet. För öfrigt hvimar det alltigenom af en kortsynhet, en obecantskap med teaterförhållandena och en tillämpning af besparingssystemet på alla möjiga och omöjliga håll, hvarmed jag verklisen skulle ha stor lust att göra svenska läare bekant, men för hvilket denna tidning sannolikt icke har plats att egna en. utförigare redogörelse. Vi hålla oss således till det faktum, hvilket, såsom nyss nämndes, erkännes af alla, som intressera sig för teatern och äfven i mycket starka uttryck och mycket vidlyttigt framhållits af hela den danska pressen, att teaterkomitens utlåtande, om detöfvergår till lag, skall ruinera teatern, omöjliggöra dess existens, isynnerhet som det icke vill bevilja denna ett så stort anslag af staten, som är nödvändigt för dess bestånd. Detta utlåtande har nu ord för ord blifvit inlemnadt såsom lagförslag till folkethinget. Äfven der har det starkt och varmt lagts tonvigt på bland andra af Bille och öfverste Fallesen, till hvilka resultater det skulle leda, om man antoge detta förslag; men bondevänspartiet är det rådande; äfven dess 1edare ha talat, de ha betecknat nationalteatern såsom en anstalt, hvilken blott var till för kjöbenhavnarnes förlustelse , hvaremot folket icke hade något godt af den. Danmarks representativa församling har hört betrodde män ibland sig tala emot den, scen, som Holberg har skapat, för hvilken Öhlenschläger, Hertz och Heiberg förutom många andra ha skrifvit sina bästa arbeten, och på hvilken en Ryge, en Nielsen, en Michael Wiehe och en fru Heiberg fordom ha hänfört hela det danska folket, och som ännu eger utmärkta förhoppningsfulla krafter, hvilka kanske i en nära framtid kunna bidraga lika mycket till dess ära. Man har kallat Kjöbenhavn för nordens Athen. Den tid är tyvärr säkerligen snart förbi, då man kan göra detta med rätta, ty mister Kjöbenhavn sin nationalteater, så skall det verka bämmande icke blott på sjelfva den dramatiska konsten, utan på all hufvud taget. Hvilket inflytande det t. ex. kan ha på skalderna skall man kunna förstå, om man har läst H. C. Andersens Livs Eventyr eller Overskous senaste arbete: Af mit Liv og min Tid. Tyvärr är det all utsigt till, att teatern måste duka under. Folkethinget har-tillsatt ett utskott, för att granska lagförslaget, detta utskott skall möjligen inlemna förslag till törändringar i komitens utlåtande, men dessa skola näppeligen bli till teaterns förmån. Ty utskottet är sammansatt af män, hvilka till största delen stå på en ståndpunkt, som är ännu mera fiendtlig mot teatern änden, som den tillsatta komiten har intagit. Om ett år, högst två, ha vi svårligen längre någon k. teater i Kjöbenhavn. Det är derför med en viss blandad känsla af smärta man hvarje afton ser förhänget gå upp för Holbergs gamla scen, det är nästan med sorg man ser dess unga, förhoppningsfulla talanger utveckla sig dag för dag och ser de gamla stora konstnärerna framställa mästerverk för den otacksamma publiken. För öfrigt skulle man icke, ifall man vore obekant med förhållandena, tro, att teatern går på grafvens -brädd. Tvärtom. Det ser Just ut, som stode den i den bästa blomstring. Den har redan i denna saison firat många fester. Den vackraste af dessa var fru Södrings 25-årsjubileum. Gamle Rosenkildes dotter är för närvarande vår scens yppersta konstnärinna; i sitt fack är hon kanske den enda i verlden. Blott när man vet, hvilken otalig mängd mästerverk hon har skapat till ochmed af de minsta roller, kan man förstå, med hvilket ohejdeligt jubel allmänheten bragte henne sin hyllning på hennes högtidsdag. Det var en förtjusningsstorm, hvars make man icke på många år hört på den k. teatern. Så ha vidare Holst, Wilhelm Wiehe och fru Schiemann hållit jubileer, och den 14 idenna månad har man firat Öhlenschlägars födelsedag genom att nppfara hans tragedie Dronning Margaretha, Väl gick den icke öfver scenen med samma lif och samma lyriska flygt som i den Öhlenschlägerska tragediens välmaktsdagar, men fröken Nielsen gaf dock en så helgjuten bild af Margaretha, och Wilhelm Wiehe skapade i Olaf en figur af så poetisk skönhet och så sann storhet, att man aldrig skulle ha tviflat på att ännu i många år få se Öhlenschläger på den danska scenen, om man icke haft teaterkomiten i minnet. Den tillintetgör allt hopp och all förväntan på framtiden. Teatern pröfvar eljest under denna saison sina krafter. Den har t. ex. uppfört Shakspeares: Et Vintereventyr. Bra gick det icke; men det gick drägligt, och det är redan mycket. Hermiones roll spelades någon tid af fru Gundersen från Kristiania. Hennes varma, naturliga spel, som hade sitt väsentliga stöd i en djup innerlighet och en barnslig, omedelbar känsla, hänförde med rätta publiken och nödgade äfven de strängare domrarne till beundran... Genom hennes besök här i Kjöbenhavn är det första steget taget till ett närmande mellan nordens tre scener; det skulle utan tvifvek lända till konst öfver . allas nytta om exemplet blefve följdt af andra och isynnerhet om konstnärer från Stockholm gjorde besök i Kjöbenhavn och tvärtom. Man har på operans område funnit sig iden olika dialekten, och man skall säkert med lätthet göra detsamma i afseende på detreeiterande skådespelet. En betydelsefull tillväxt af nya krafter har teatern ännu icke haft under denna saison: I cEt vintereventyr, uppträdde en dei butant, hr Holm Hansen, som kanske har stora anlag, men ännu är mycket outbildad. Be rtraslsresn 3 grn st BARE me lek till honem, kunde aldrig mera för honom -I bli den qvinna, hvilken ingen eller intet kunde Ita fractat Hill evnd. Och likväl. ehutu hans