Aftonbladet – 9 december 1868, sida 2

——JnJO var en fråga, som var ganska svår. att besvara. Nöjen, som aldrig hade haft någonting lockande för honom, hade nu blifvit Honom motbjudande. Han hatade folkhvimmel och ensamhet visste han vara qvalfulloch farlig. Han ville icke ha-Eva eller miss Moore med sig; ty den ena skulle endast ouppbörligt erinra honom om hans ljufva dröm loch den andra om hans bittra uppvaknande Under dessa plågsamma själsqval gjorde har hvad den förnuftige och karakterstaste man: nen vanligen gör I en dylik nöd, han tog sir tillflykt till vetenskapliga studier, Det var få grenar af vetenskapen, som har hittills icke hade försökt; men det fanns några för hvilka han aldrig hade hyst något synnerligt intresse. Statsskonomi och statistik hade varit de med hvilka han minst hade sysselsatt sig. Han kastade sig nu öfver dom med ett slags raseri. Folkmängd, skeppstart; stående härar, sjukdomar, allt hade sin tur; han fyllde sitt rum med alla möjliga kalendrar och små häftade brochyrer, rapporter och tabeller; han arbetade natt och dag, men brydde sig icke om resultatet at sitt arbete och lyckades sintligen att ådraga sig en sjukdom, som räckte omkring fjorton dagar; han kom upp ur den trött och utledsen och olyckligare än någonsin. Hvarken tid, arbete eiler sjukdom hade botat honom, Tiden hade endast ökat den bittra harmen i hans hjerta och strängheten i.den förkåstelsedom, som hans rättskänsla hade fällt öfver henne, som hade förorättat honom, och invärtes blödde ännu det gamla såret, den grymma tanken att Dora var hans hustru och att hon icke var värd en mans kärlek. Rättskaffenshet, heder, finkänslighet voro de öfvorvägande känslorna i mr Templemores själ. Den qvinna, som hade kränkt dessa, äfven om det varit på grood af kär