Aftonbladet – 8 december 1868, sida 2

STOCKHOLM der 8 Dec. Framtidsutsigter för Sverges handel österut. Snart är den kommunikationsled färdig, som genom centraljernvägen tvärsöfver NordAmerika skall med San Francisco sammanvinda Newyork, Boston och de förnämsta indutriidkande distrikterna på Atlantiska hafvets umerikauska vestkust samt äfven medelbarigen med Neworleans och sydstaternas ånyo uppblomstrande rika plantager. Äfvenså är vesiut fattadt om en rysk jernbana från Petersburg till Baltishports ofta hela vinern istria hamn. Hvilka följder kunna deraf uppstå för Sverge samt synnerligen för Stockholm och vårt lands östra trakter? Det alltjemt stegrade närmandet mellan Ryssland och Nordamerika skall stärkas med utja de handelstförbindelser, som otvitvelaktigt skola upprättas mellan Californien och Amurandet, så snart genom förstnämnda jernväg san Francisco blir en oerhörd nederlagsplats r den amerikanska handelsrörelsen med tra Asien. Amerikanarne skola då gå uppför Amurfloden, utbreda sig öfver Siberien ända till det inre af europeiska Ryssland; och de skola lätt besegra all europeisk täflan, emedan de varor, som efter 30 a 40 dagars segling lefvereras på Amur, få lägre pris, än de som, inlastade i Hamburg, London eller Marseille, behöfva vida längre tid för att nå samma punkter. Och en stor del af syd-asiatiska handeln skall draga sig samma väg genom de många och nya tillämnade -kommunikationslederna. Den dag, då ryska skattkammarn ej mer kan bestrida de ruinerande utgifterna för en rent militärisk kolonisation, för ett system, som är så dyrt utan att ge något i utbyte, skall Ryssland hålla till godo sina amerikanska vänners hjelp, hvilka ingenting högre önska än att få leda rörelsen in i dessa ofantliga landområden. Ryssland -skall åt dem öfverlemna bearbetningen af sina grufvor, floder, fiskerier, marknadsplatser. Amerikanarne göra allt möjligt för att vinna Rysslands bevågenhet. Och ej uten skäl. De amerikanska hvalfiskfångarne, som fiskat i Ochotsks och Kamschatkas vatten, ha redan inbragt sina redare öfver 1000 millioner. Hvad skola de ej skörda på ångbåtslinierna mellan Californien och Asien, på stenkolsgrufvornas bearbetning, jernvägsarbetena, aniäggandet af telegraferna, såsom de redan gjort på den stora telegrafledningen från Stilla hafvet. Ryssland å sin sida inser ganska väl den stora fördelen af en allt närmare anslutning till Amerika. Det blir härigenom i flera afseenden oberoende af Europa. Synnerligen vid krigstillfälle kunna Ryssland och Amerika ha ömsesidiga förmåner. Vid krig mellan Ryssland och England, hvilket just de orientaliska förhällandena låta ana, vore det en stor fördel för de amerikanska skeppsredarne att i sina neutrala fartyg iniasta de dyrbara laddningar, som Kinas handel skulle frukta att anförtro åt Englands krigförande flagga i de med ryska kryssare fylida farvattnen. En rysk amiral, som genom teleram från Petersburg får befallning att löpa at från Waldi-Wostock för att kasta sig öfver Englands handel, kunde vara säker att, sedan han utsändt sina fartyg i alla riktningar, finna tillflykt och hjelp i amerikanska hamnarne, arsenalerna och magasinerna; amerikanska fartyg skulle tillföra honom litsmedel, stenkol, ammunition och öfvertaga de priser, som gjorts i fiendtliga handelsfartyg. Månne ej dessa eventualiteter tyngt på Englands beslat de senare åren och äfven vailat Frankrikes aåterhållsembet såväl i Europas som Mexikos angelägenheter? Denna allians mellan Ryssland och Förenta Staterna, som är ett at de vigtigare elementen i den nuvarande politiken, vore ytterst sorglig, om den ej ock -hade en löftesrikare sida, och om ej ur denna fara läkemedlet kunde af sig sjelf utgå. Det är otänkbart, att ej amerikanarnes fria och vid sjelfständighet vana verksamhet skall inom ryska området framkalla den iderörelse, mot hvilken ryska regeringen stått så oböjlig. Denna allians borde för Ryssland innebära en successiv dring, hvars följder äro oberäkneliga. För invånarne i dessa österns länder, fuktade med så många dömdas tårar, skall en ny tid nalkas, som omsider skall till menskligheten återge dessa sträckor, hittills befolkade af soldater och deporterade, och det som var ett ondt kan bli ett befordringsmedel för en bättre ordning, som borde kraftigt återverka äfven på det stora moderlandet och verksamt underhjelpa de nya rörelser. som äfven i dess sköte låta sig förnimma. j Men hur än i detta afseende framtiden må gestalta sig, så är Ryssland redun i sitt nuvarande skick för oss i merkantilt hänseende väl egnadt att framkalla den lifligaste uppmärksamhet, och det vore i högsta grad önskligt, att vi der hade en agent, som med fuliständig sakkännedom tillika förenade det nit och den öppna blick, som premierlöjtnant Annerstedt i Ostindien ådagalagt. Då nu ryska. jernvägsnätet med kraft går sin fullbordan till möte och dess ändpunkt blir vid Östersjön i Baltishports isfria hamn, så är tiden inne för Sverge att genom jernbana till Nynäs eller annan på vår östra kust äfven vintertiden öppen hamn bereda oafbruten kommunikation med orienten öfver Baltishport; och då kommer Sverges hanlel med Indien, Kina och hela östern att småningom utveckla sig och gå öfver Stockholm, hvarjemte en liflig transitorörelse öfver Sverge vesterut kan motses. Då det lyckats Preussen genom förmånlivare läge till ryska marknaden att der för ernvägars öfverbyggnad och materiel ut-i iränga England, så bör det bli än lättare ör oss. Ry årli förlusten af Florence hade känts som förlusten af en lem; men att förlora sin hustru på detta sätt var som döden sjelf. Lif och Alaa du ala af amnätatinnanc emärtar ach