Aftonbladet – 7 december 1868, sida 3

Stockholms stadstullmäktige. (Slut fr. lördagsbl. Hr Hazelius hade icke och minst nu väntat, då komitån så fullständigt utredt frågan och Jemnat så talande sifferuppgifter, att man skulle här få höra yrkandet om en lika rösträtt vid kommunalvaleu. Denna lika rösträtt vore en orimlighet, insedd af alla politiskt tänkande. Åberopandet att nämnde tanke understöddes af flere tusen valmän vore ej det ringaste för saken bevisande. Det stora flertalets, mängdens, massans omdöme, vore bevisande såsom uttryckande dess dock ofta dunkla åsigt om sina intressen, men icke tillförlitligt för att uttrycka kommunens och samhällets bästa. Härtill fordras ett upplyst begrepp om samhällets ändamål, hvilket begrepp alldeles icke kan anses vara lika fördeladt på alla. Mängden kan blott uttrycka en: vilja, och bör hafva befogenhet härtill på ett område, der sådant ej är samhällsvådligt; men att lemna mängden afgörande bestämmande om kommunens medel, att lemna åt de obemediade, som ju alltid äro de flesta, rätt att i kommunen beherrska de bemedlade, de hvilka upprätthålla kommunen, detta vore ett för talaren så obegripligt misstag, att han måste tillskrifva det politisk förblindelse. ilka hafva mesta fördel af kommunens bidrag? Är det de som mest gifva till kommunen? Np det är de mindre bemedlade, hvilka i fattigvård, i sjukvård, i fri undervisning, i arbetstillfällen, i alla för kommunens beqvämlighet och fördelar stiftade inrättningar få begagna sig af de bemedlades rika bidrag. Vore det då rimligt att de derutöfver skulle hafva afgörande rätt uti bestämmande af kommunralskatternas utgående, deras fördelving och deras envändande. År det sannolikt att sådant skulle ske med någon rättvisa? Flertalets omdöme lemnar ingen visshet om det sanna och rätta i högre politiska frågor och denna är en sådan. Att här inrymma en lika rösträtt, är ingalunda en stor, utan en falsk id6. Det är-ofta upprepadt, att röster icke blott böra räknas, utan böra också vägas. Då den motion, som nu behandlas, här först förevar, yttrade jag det hade varit önskligt, att, då den ieke rörde Stockholms kommun ensamt, utan rörde hela riket, rörde ett allmänt fel i hela I landets kommunalförfattningar, den hade väckts vid riksdagen, der hufvudstaden eger 16 målsmän i båda kamrarne, oeh der således i saknats tillfålle att göra den anhängig. Sjelf hade tal. vid senaste riksdag väckt motion om afekaffande af bolagens rösträtt, den som troligen mest skapat ovilia mot den nuvarande röstberäkningen.. Men då en vigtig del af representationssättet, nemligen första kammarens sammansättning, hvilade på kommunalvalen, så illa detta än är, emedan det som j borde vara fast, ej bör hvila på rörlig grund, så måste varsamhet vid ändringen företagas. En sådan vore dock angelägen, ty den åt förmögenheten lemnade alltför stora vigt fordrade en snar rättelse. . Fal. skulle helst önskat instämma i hr Lindhagens reserva I on om pedsättandet från -o till 10 af afgifna röster såsom den högst medgifna, men då hr Naumans förslag torde mera föreva tankärne och häfva fördölen, att genym en