Aftonbladet – 5 december 1868, sida 3

randet af de organiska varelserna här är ge. nomfördt eller dervid hänsyn tagits vid nyar åsigter. Och slutligen och framförallt måst vi i folkskolans namn allvarligt protester: mot de snart sagdt tallösa bristerna i riktighet fullständighet och klarhet, som uttrycken förete. Så lävge förf. uppehåller sig vid de första kapitlen äro dessa fel mindrei ögoner fallande, ehuru såsom sådana kunna anmärkas t. ex. definitionen på breddoch längdgraderna (pag. 7), uttrycket om det lufttomma rummet (23), om koppning (27), vattenångorn i luften (27), elektriciteten (32), verldshafvet (33), flod och ebb (38), Axvalla hed (47: är den största i Sverge), hvilka ställen m. fl. vittna om stora oegentligheter, orsaker antingen af bristande insigt eller tid. Värre blir det deremot i kapitlet om menniskan, såsom t. ex. ögonen ligga i ögongloben. Det är nästan rundt... hvitögat ä en af dessa hinnor, etc. (pag. 57); näsan är inuti beklädd med en af slem fuktad hinna. Öfver denna är luktnerven utbredd (pag. 58), blodoch pulsådrorna (pag. 60), luftstrupen, magsäcken och lefvern (61) o. s. v. I den afdelning, som behandlar djuren, äro dessa oegentligheter föga mindre talrika, såsom: rofdjuren hafva på fötterna tassar. (66), katten angriper ej råttan, utan lurar på henne (68), lejonet är det starkaste bland djuren (68), igelkotten rullar ihop sig som ett klot, och om man då vidrör honom, så spärrar han ut taggarne, (70), bäfvern förstår att bygga sig hus nästan som menniskan, (71), hästens framtänder äro formade så, att han med dem lätt kan afbita gräs, och på kindtänderna finnes mycket emalj, SN mulåsnan kallas föl af häst och åsna 73), paradisfågeln finnes blott i Australiena (81), insekternas kropp är delad i flera delar, som sammanhänga genom fina trådar, (93), larverna hälla sig på träd och växter; köttmasken, ostmasken och mjölmasken m. fl. äro äfven larver,. Det skuile vara lätt att anföra dylika uttryck i hundradetal. Besinnar man att detta arbete är afsedt för den första undervisnincen i folkskolan, så måste det vara oafvist att det icke får innehålla sådana ori tigheter eller lindrigast sagdt oegentligheter, som ingitva barnet en ofullständig eller osann kunskap; ty ej alltid kan man hoppas att ha till hands lärare skickliga och nitiska nog tt supplera eller borttaga hvad läroboken har felaktigt i sin framställning. Föröfrigt neka vi ingalunda att boken har sina förtjenster, såsom en i allmänhet redig uppställning, okonstlad och fattlig stil samt ramförallt ett vackert tryck och goda träitt, lånade från andra arbeten, så att detsamma, bättre genomtänkt och noggrannare fversedt, skulle kunna göra sig förtjent af ett större bifall än vi nu kunna egna detsamma. En man, otvifvelaktigt så nitisk som hr Paykull är för folkskolan och som senom sin befattning som instruktör, framför undra väl inser den omätliga vigten och den stora svårigheten af ett felfritt och godt arvete för denua undervisning, bör vara angegen om att gifva ett föredöme af sund kri— äfven öfver sin Egen verksamhet, när van framför andra är kallad att derigenom vagna. :