Aftonbladet – 5 december 1868, sida 3

Karolinen och hans ättlingar. Af K. P. 4. (Örebro 1868.) Vi bekänna uppriktigt, att vi ej på länge känt oss så öfverraskade af något litte rärt, m af denna boks förord; ty en sådan blandning af naivete, oreda — och verklig begåfring träffar man sällan. Författaren erkänner sig vara en tjugutreåring, som utger tjugnettåri ngens verk, ehuru den förre Jar gt ifrån alltid kan gilla den senare. Det förefaller under sådana föranden oförklarligt att arbetet någonsin utgifvet, åtminstone i sitt nuvarande skick. Ty utan tvifvel är det som roman eiler berättelse alldeles misslyckadt, ej blott genom författarens fullständiga obekantskap med den historiska kostymen, utan äfven och isynnerhet genom den barlast af filosoferande samtal, som nedtyrger framställningen. A andra sidan är det just dessa r onnemanger, hvilka vittna om ett skarpsinne och en sjelfständighet, som endast sällan i lika hög grad träftas hos en så ung författare. Såsom man ser af förordet, har han mycket studerat Thorild, och sjelf anser han de filosofiska beståndsielarne af sin roman som dess -hufvudsak. Men hvarföre ej då hellre sammanfatta dessa nu strödda stycken till ett helt och alldeles lemna den vittra afdelningen å sido? Misstaget synes uppkommet dersf, att författaren velat liksom insmyga sina åsigter i läsaren genom att locka med en romans skylt. Den listen är dock oduglig i vår tid, som af allt fordrar, att det skall vara något helt och afslutadt i sin art, som vill se antingen helt filosofi eller helt dik att öfvertyga sig om författarens ovanförmåga af spekulation öfver lifvets vigigaste frågor, behöfva vi blott hänvisa till or kap. af hans bok, ihvilket han med klarhet och stort välde öfver formen framställer kans tillvaro och förlande till det eviga, till iden. I stället för att inkasta en sådan äkta perla i en misslyckad berättelse, hur mycket bättre hade det ej varit att sammanställa henne ned flera likartade och låta dem ensamma vittna om hvad förfa attaren tänkt bäst och nast. Vi hoppas emellertid att återfinna honom snart och på det område, der han gentligen är hemma, filosoferandets.