Aftonbladet – 5 december 1868, sida 3

mycket, att tala för mycket med dem, at låta dem tala för mycket, att ståta med dem att prisa och smickra dem. Man bemöda: sig att göra barnet täckt, utan att oroa sig öfver om det är godt., Man skämmer bor barnen såväl genom alltför stort öfverseende med deras små fel, som isynnerhet genom att bibringa dem fel, som icke tillhöra deras ålder, patvinga dem de fullvuxnas narraktigheter i sätt, miner, talesätt och klädsel. Det blefve för vidlyftigt att till och med blott antydningsvis nämna alla de vigtiga och maktpåliggande frågor, som såväl i afseende på uppfostran som många andra lifvets vigtigaste angelägenheter afhandlas i förevarande arbete och med afseende på hvilka helsosamma varningar och nyttiga lärdomar i mängd meddelas. Vi uppmana derför alla dem, som intressera sig för det vigtiga ämnet (och hvem gör icke det?), att taga kännedom derom i samma arbete, och äro öfvertygade att de skola träffa på mycket deri, som är värdt all deras uppr samhet, framstäldt med gripande, kärleksfalla och allvarliga ord, som otvifvelaktigt skola ingifva en helsosam vördnad för och hjertlig kärlek till familjen och dess lif, samt gifva anledning till reflexioner öfver mycket, hvarpå tanken förr aldrig fallit. Ivadstilen beträffar, så bör det vara nog att erinra, att arbetet är prisbelönt af franska akademien. Öfversättningen synes vara gjord med mycken omsorg. Ett prof på författarens åskådningssätt nna vi ej neka oss nöjet att anföra, och lja för detta ändamål följande: Man framställer familjen såsom hustruns slafveri yranni. Familjen är tvärtom en tyordningen, som håller hans skhet, hans förolämpande fålustar, hans lättsinniga nycker Om han till och med, oaktadt lag, oaktadt sitt svurna löfte, or n denna lag och icke bär aktden qvinna, som förenat sitt lif med hans, muru skulle hän då bära aktning för den, hvilken van ingenting vore skyldig, och af hvilken han rärt nat et? Familjen är tvärtom hustruns beskydd, borgen ör hennes renhet och värdighet, det ädla använlandet af hennes förmögenheter, renandet och relgandet af denna kroppens träldom, som Gud ålagt henne till menniskoslägtets bestånd. Utom amiljen äs qvinnan, när hon gifver sig, endast ett verktyg eller en leksak. Den, som i familjen uppder såsom befriare, den, som föreslår hustrun ippresningen såsom en frigörelse, den är endast n skrymtande förtryckare, en beräknande usling, om begär allt och lofvar intet.