Aftonbladet – 5 december 1868, sida 2

Tillverkningen under det sistanförda bräningsåret var således mindre än något af de förutgående; och med full visshet kan antagas att af här ofvan upptagna nära 32 millioner kannor funnos osålda vid nya bränningens början den 1 Okt. 1867 — cirka 936,000 kannor, så att de begge sistnämnda årens konsumtion kan uppskattas till 15e mill. kannor. Att den under bränningsåret 1865—066 åstadkomna tillverkningen medförde en ganska betydlig öfverproduktion, som åter inverkade på det följande årets tillverkning, är uppenbart. Men sannolikt är äfven att penningställningen, som redan då började blifva bekymmersam, och som medförde minskad arbetsförtjenst, inverkade på konsumtionen. Det särdeles ofördelaktiga resultatet, som 1867 års spanmålsskörd lemnade och isynnerhet att potatisskörden slog fel, hade til följd att bränvinstillverkningen från den 1 Okt. 1867 till den 15 April 1868 endast uppgick till 8,525,921 kr. Lägges ill det från föregående året befintliga öfverskottet 936,000 Den verkställda importen 1,000,000 Så utgjorde bränvinstillgången 10,461,921 k:r, hvaraf behållningen den I sist!l. Ökt. ansågs utgöra c:a 200,000 kannor. Konsumtionen hade således, i jemförelse med de föregående åren, minskats med fullt en tredjedel. Denna företeelse är i flera afseenden särdeles märklig. För statsverket uppkom en ganska betydlig minskning i den påräknade bränvinsskatten, ehuru en ersättning till någon del erhölls genom tullen å den million kannor bränvin, som infördes. Men ur nationalekonomisk synpunkt var det en obestridlig fördel att bränvinstillverkningen minskades, då tillgången på spanmål och potates var så ytterst knapp och det nödvändiga behofvet måste till högt pris fyllas genom införsel. Det är troligt att om ej penningställningen varit så tryckt och arbetsförtjensten till följd deraf blifvit så betydligt reducerad, så skulle bränvinskonsumtionen ingalunda blifvit minskad med en tredjedel, utan den erforderliga qvantiteten bränvin hade åstadkommits, antingen genom en ökad tillverkning inom landet af råvaror, som importerats, eller genom direkt spritinförsel. — Att den minskade bränvinskonsumtionen är en nationalvinst kan ingen bestrida. Men är en årlig förbrukning af 15 mill. kannor bränvin (af 50 proc. Styrka), hvilken qvantitet synes vara den normala här i landei, verkligen så stor, att den berättigar till beskyllningen för superi?; Ants ger man, att af Sverges befolkning — 4 millioner — en fjerdedel förtär bränvin, så när 15 mill. kannor bränvin, fördelas på 1 mill. menniskor, förbrukar hvarje individ årligen 15 kannor, hvilket utgör tre supar om dagen. Om detta qvantum förtäres, så kan det ej rimligtvis benämnas superi. Då konsumtionen, såsom fallet varit under bränningsåret 1867-—68, nedgått till 10 mill. kannor, så är minskningen en sup pr dag på hvarje person af den ofvannämnde millionen menniskor. En minskning af 5 mill nor i förbrukningen är visserligen gansk men huru gestaltar den sig i förhå priset på den vara, som blifvit der året 1866—67 utgjorde bränvin medeltal. 1 rdr 20 öre pr kanna, således gällde de samma år konsumerade 15 mill. 18,000,000 rår. derpå var medelyriset 1 rdr 90 öre pr kanna och de nämnde år förbrukade 10 mill kannor gällde således ............... 19,000,000 rår. Konsumenterna hafva visserligen det senare året förtärt en tredjedel mindre bränvin, men de hafva betalt den förtärda qvantiteten en mill. rdr dyrare än året förut. Bränvinstillverkningen innevarande höst och till årets slut torde kunna beräknas till omkring 7!2 mill. kannor, utgörande omkring 134 mill. kannor mera än under samma period förlidet år. Orsaken till den sålunda ökade tillverkningen är dels att årets potatisskörd blifvit öfver förväntan rik, och dels att den knappa foderskörden tvingar många landtmän att bränna för att erhålla tillgång på drank. Ett icke ringa antal brännerigare, som förlidet år (1867) icke satte sina ostbara apparater i gäng och följaktligen rlorade räntan på anläggningskapitalet, skola sannolikt icke underiåta att i år söka l godtgöra den förlusten. Att emellertid totultillverkningen från och med Oktober innevarande år och till. bränningstidens utgång i vår, icke kommer att visa en så hög siffra som före åren 1861—66, är sannolikt. Först och främst hade potatesen, i anseende till den ihållande torkan under hela somniaren, ej tillräcklig tid under den korta vegetationsperiod, som återstod sedan regn föll, att fullt utveckla sig, hvadan också vid anställd analys potatesen i år endast innehåller omkring 14 proc. stärkelse, eller 4 proc. mindre än 1 vanliga år: men denna minskning i stärkelsehaiten föranleder en sannolik nedsättning af cirka 20 proc. i bränvinsafkastningen pr tunna potates. Dertill kommer . att, så länge arbetslönerna hålla sig lågt. och lefnadsmedlen ilhögt pris, skall bränvins-förbrukningen snarare ytterligare nedgå än. ökas. Någon synnerlig införsel af bränvin torde icke ifrågakomma — åtminstone icke af fransk sprit, hvilken, enär den tillverkas af drufmassa icke har samma smak som po-. tatesoch sädesbränvin — d. v. s. smakar icke finkelolja och är derföre föga begärlig.. Om man nu antager, att skördarne längre : fram blifva rikligare än fallet varit under : flera at de förflutna åren och bränvins-: tillverkningen då ökas betydligt — 1 är sannolikt; men bränvinsförbrukningen i i samma proportion tilltager — och för en så glädjande företeelse kan verkligen åtskil-! liga sannolikhetsskäl anföras — så är det patagligt att en öfverproduktion af bränvin i skall uppstå, hvilken, på samma gång den t4 l åstadkommer ett så betydligt prisfall å bränvinet, att detsammas tillverkningskostnad ej SPN TS OTTAR ADESEESE