-J kommer deraf, att i samma nejd icke myc II ket slås och torkas; ty tartarerna gifva si slicke denna möda, utan ställa sina hästs Isommaren öfver i gräset, och föra dei lika ledes på vinterh i shöti, vader hvilken hä Istarne måste söka fram det vissha gräse I som blifvit stående ter under. Och ermeda I konungen alla år aktat att bryta upp der lifrån, så har man icke först velat göra hö, det man ej kunde medföra det; och el jest kunde finna gräs nog på fälte till subsistens. Ehuru hu foutaget vari mycket rart derstädes, så har dock sultanei låtit föra det nödiga dit från alla orter, äf vensom annars låtit rikligen förse det kongl köket, källarne och bodarne, liksom ock ko. nunogen håller olika öppna tafflar: Hvad sjelfva den kongl; taffeln angår, vic hvilken ministrarne vaxslvis måste spisa med så skall man på densamma, oaktadt det stor: öfverflödet på allt godt och hvad eljest orienten erbjuder at kostbarheter och delikatesser, lika väl icke påträffa något af sådana konstlade rätter, med hvilka annars förnäma personers tafflar pläga vara besatta utan det uppdukas der blott några helt naturliga och rätt och slätt kokade rätter. Den dryck, af hvilken konungen betjenar sig, är en bägare vatten, sådant detsamma hemtas ur brunnen, och, för att tala kort om allt, H. K. M:t för ännu alltid samma taffel, som han redan hela tiden under dess campagner plägat hålla, och tiderna, fata, orterna, menniskorna och hela verlden må förändra sig, och antaga så mångahanda skepnad, som de någonsin vilja: konungen förblifver i allt sitt görande oföränderlig, hvilket är ett så fullkomligt predicatum, att man med fog och rätt kan tillägga det åt H, M:t. För att yttermera bestyrka detta, må man bland annat ytterligare se på de öfriga sysslorna, med hvilka tiden fördrifves. i svenska lägret; hvilket skall vara den benägna läsaren dess angenämare att förnimma, som ofta funnits nyfikne som fråga: huru står det till i Bender? Hvad gör konungen i Sverge? Veckorna och dagarne äro noga indelade i vissa timmar och qvarter, af hvilka hvar och en är egnad och bestämd till ett visst arbete och en viss förrättning, efter hvilka allt måste noga ske, så att ingen tid låtes onyttig förbi. På viss timme, och det om förmiddagen, besöker konungen kansliet, och då öppnas, besvaras, genomgås och underskrifvas alla inlöpande bref och berättelser af H. M:t, På vissa timmar går densamme till råds med sina ministrar, hvarvid rikets angelägenheter, inrikes och utrikes, öfvervägas och de vigtigaste saker tracteras, hvarefter instructioner, fullmakter och dylikt, som gå fram och åter mellan de kongl. ministrarne, måste vara inrättade, och hvad härvid förefalla kan, upplyses. På vissa timmar begifver sig konungen till sitt gemak, öppnar dörren till den framför varande antichambren, hvarpå de, som hafva något att föredraga för H. M:t, vid samma tid infinna sig och yppa sin sak, då derpå de samme gemenligen, pläga se 1tåt, om nägon är der, som kan hafva något utt föredraga. Ofta sker, att en och annan kommer hvilken icke så snart vet allt detta illfälle, och när de låta se sig på gården, ch då H. M:t blifver dem varse och märer, att de måtte hafva något att föredraga, ir densamme så nådig, att flerfaldigt först ifva dem anledning och tillfälle, på det de nå kunna förebringa sitt åliggande. De dagliga bönstunderna och annan andig gudstjenst på sön-och helgdagar hållas ioga i akt, och begås med största andakt, ch låter konungen sig icke genom något afållas från dem. Dervid infinna sig mestaels ock turkarne, att äfven åse gudstjensten, ch göra vid Guds namns nämnande en djup ugning, med pannans och bröstets vidröranle, och betyga en stor vördnad. För öfrigt r det icke utan, att oaktadt turkarne forom haft en stor afsky för det kristna namet och religionen, de nu mera, då desamme ned ögonen åse samt åhöra den evangeliskt itherska gudstjenstens öfning, hvilka de tillörene icke haft något tillfälle att se, hysa oda tankar om åtminstone den lutherska eligionen; hvarvid dem då isynnerhet beagar, att de icke se någon tillbedjan af ilder och dylika ceremonier hos oss utan irnimma, att vi endast ära den sanne lefande Guden, hvadan de också offentligen iga, att svenskarne hafva en god tro och ligion; så hade de ännu icke sett någon. varvid likväl utom tvifvel konungens exemariska lefnad gör den största impression os dem, helst som de eljest visserligen äfen sett, att de kristna hade goda saker i n religion, men icke handlade derefter. För öfrigt hålles gudstjensten i svenska gret på svenska språket, och har konunen derföre 12 till 14 predikanter hos sig, hvilka en del kommit med från Pultava,! 1 del haft den nåden, att genom H. M:t frias ur slafverit och inlösas med penninww från barbarerna, till hvilka de sålts; vilken nåd vederfarits ännu flera personer, . m nu äfven befinna sig i svenska lägret. i På viss timme plägar konungen dagligen l: la ut med några kavalierer, och förlusta 4 i den kringliggande nejden. Och skall ans Majestät för den skull så starkt och tigt drifva detta exercitium, på det han ke måtte komma ur vanan, och framgent ss snarare kunna hålla ut med de besvär-( heter, som fälttågen oundgävgligen förall ed sig. : , Vid taffeln plägar konungen om middagen l, väl som om aftonen sitta vanligen en half, c er, på sin höjd, tre fjerdedels timme, påc I L t Lb ilken tid allt är öfver, Också plägar Hans ajestät stiga mycket tidigt upp om morgroe, och eljest alltid väl och nyttigt annda tiden; så att, om vi ock här i landet ASEDA SETS SEVESO EEE fe log hon då och såg så slug och listig ut m en räf?, I Dora lade handen på mordrens arm och