Aftonbladet – 3 december 1868, sida 3

Å tj ndra Ån ön eller några gånger, oaktadt st ;den och svenska lägret icke stå en half n från hvarandra. Och så vidt man vet; h Hans Majestät gjort den unge -tartar-cha den samme, en visite i staden, och följt de satiime på fältet, derför att han bevisat kc b l Idå han med sina 50,000 tartarer kom t j Å i :Jnungen en sällsam högaktning och vördna så att alla förundrat sig deröfver, söm dett hafva åsett. Så länge nu förste somiharen varade oc man under den ljufliga tiden hade att njut af denna behagliga nejd var det den störst J lust att campera under tälten. Men emeda I det mot hösten liknade sig dertill, att konun gens aforott icke så snart skulle följa, me H. M. icke ville begifva sig i fästninger höll man tör nödigt, att uppbygga åtminston ett eller några hus för den samme, på de han under vintern måtte vara beskärma mot vädrets omak; och voro de konglig ministri och betjente genast betänkte på at sätta sådant i verket. Turkarne visade si; så redliga, att de, så snart de bekomino un derrättelse öm detta förehatvande, föreställd konungen, att alla år om hösten och vårer när vattnen starkt lupo till, äfven Dniesterelfven väldigt utgöte sig, och så öfversvämmade hela samma nejd, att man deromkring måste fara på båtar till staden. För der skull vore det onödigt, att bygga så nära til elfven, emedan man i alla fall då måste vika för vattnet. Konungen hörde på denna föreställning; men förblef likväl vid det en gång fattade beslutet, att stanna i samma nejd, och man började att bygga hus. Då nu turkarne sågn, att konungen icke ville förändra detta läger, hafva de erbjudit sig, att i närheten uppkasta djupa och långa grafvar, i hvilka vattnet kunde samla sig och aflöpa, i fall detsamma skulle utgjuta sig, då platsen, hvarpå lägret stod, vore utom fara för vattnet. Men konungen ville icke tillåta sådant, upptog emellertid nådigt det goda betygandet, och sade, att det icke vore nödigt, att företaga slikt stort och tungt arbete; de skulle för den skull icke göra sig besvär. Turkarne väntade med stor åstundan, huru det skulle aflöpa, i fall elfven skulle utgjuta sig, och kan väl vara att konungen haft de tankarne, att i alla fall någon annan råd kunde skapas, emellertid ville han begagna sig af denna angenäma bostad. Men vattnet uteblef detta år, och man i akt tog icke den ringaste öfversvämning hos elfven, hvarigenom turkarne sattes i stor förundran. Emellertid ryckte 1710 års vår fram, och då, som förut är bekant, sakerna i orienten ytterligare mycket invecklats och voro temligen vidt utseende, var man under tiden icke sysslolös i svenska lägret, utan fortfor ännu att bygga flera hus för ministrarna, generalerna, officerarne och andra betjente. Och dermed hafva de den följande tiden allt jemt fortfarit, så att man nu derstädes träffar några och fyratio sköna nybyggda hus, sf hvilka en del på bästa sätt äro utneublerade med sköna turkiska tapeter och undra kostbarheter, här och der utmålade! ned konungens namn och vapen, och för öfigt väl anlagda, hvartill de då ännu mera pplifvades, när hela samma år vattnet emot vanan åter uteblef. Följande vinter, då det ick in på år 1711, spårade man blott föga, tt elfven vuxit och att konungens hus, som yggts nära elfven och det i brådska till en istelseort i början, derigenom något skadats, vilket sedan samma års sommar, då det åter sen Får ut, som om uppbrottet ännu någon id skulle uppskjutas, uppbyggdes ifrån gronen nytt och mycket vackrare. Nu är det dessutom ytterligare bekant, uru under förra året, efter träffningen vid Pruth, då varande stor-vizir råkat 1 missörstånd med konungen, hvarföre Hans Majetät för större säkerhets skull aktat tjenligt, tt omgifva Dess boning, eller det så kallade venska lägret, med ett retranchement. För en skull har man då dragit några befästingsverk deromkring, så att, då man nu beraktar det svenska lägret, detta synes liare en liten stad än ett. läger. Detta är u egentligen Hans Majestäts vistelseort; vilken man snarare kunde kalla det nya tockholm, än Bender. Ty, hvarest kungen Sverige, Carl XII, är, der träffar man äfen Stockholm, och detta i synnerhet här i jer besagda svenska läger, hvarest, om man ommer dit, allt träffas i den skönaste ording och inrättning, i det konungen, Dess inistri, generaler, officerare och andra beente hafva sina väl inrättade bostäder i det amma. Man finner, bland annat, konungens uncelli, konungens sköna häststall, ett brygri efter svenskt sätt, hvari de derstädes: wrande soldater brygga öl, samt baka bröd, h för öfrigt göra allt efter svenskt sätt, varvid frukterna derstädes komma dem myc-. et väl till pass. Detta må vara en kort beskrifning på det gentliga ställe, der Hans Kongl. Majestät ttills uppehållit sig; och skalldet en gång, ter Hans Majestäts afresa (som nu inom rt torde följa), stånda för turkarne till en igminonesvård och gifva anledning, att många Curiosität taga sig tid att resa dit bort h bese detsamma. Hvad eljest angår det lefnadssätt och de sslor, med hvilka tiden tillbringas, så är t stort öfverflöd på allahanda lifsmedel; ty d växer i samma nejd i mängd, hvaraf an kan hemta mesta näringen. Vinet, såm d.t der af turkarne sjelfva icke så starkt nsumeras, är der att erhålla för mycket ligt pris, fast svenskarne mera älska sitt än vinet. Af vildbråd, isynnerhet befjäadt, är en sådan mängd, att man kan hafva stor qvantitet för en ringa penning. Det da, hvilket icke varit att erhålla i sådant verflöd, är höt åt hästarne, hvilken brist Nr Aa BAK kåt tande, hon visste icke sielf huru länge.