Aftonbladet – 3 december 1868, sida 3

tänka, att mat der byrta haft öfverflödig tic denna likväl såväl def, söm attanstäde: skattas för ädel och nyttigt användes. Der före kan man lätt föreställa sig, att såvö för konungen, som för alla der sig uppehål lande personer, hela tiden för derås vistels erstådes liksom lupit ur handom, så att ho icke synes så lång, som hön i sjelfva verke är. Ty der man alltid har något att uträtta der blifver tiden mycket kort för en. Nu före ställe man sig huru ofta och huru många cou ribrår från Sverge öch andra orter kommit di och åter attäraaws Herifrån; hvarvid för hva gång förekommit de vigtigastejriksSöh andr angelägenheter, sålunda, att oaktadt det lång: afståndet Hans Majestät likväl såväl vet allt sbm försiggår i svenska landet, som ock di rigerär hvad som genom de kongl. svenske ministrarne uträttas på utländska orter. Hvad för öfrigt särskildt angår Hans Majestäts själsgåfvor, så bör ej lemnas oanmärkt att oaktadt hittills varande skiften i tide och händelser, han likväl behållit sina ärfda öch fortsatta dygder oskadade, och låter dem synas, ju långvarigåre dess större, så att de liksom täfla med hvarandra, hvilken som skall hafva företrädet. Och de, hvilka hafva den lyckan att alltid vara hos Hans Majestät, önska ingenting mera, än att i all sin lifstid njuta denna lycka, äfvensom de icke ännu kunna tala om någon omak, utan måste den, som är omkriog konungen, visa sig förnöjd, godlynnad och glad. För öfrigt hafva af de kongliga ministrarne, officerarne och andra betjente efter hand åtskillige rest dit bort, som Hans Majestät kallat till sig, så att hans suite temligen förstärkts. Och detta var konungensi Sverge lyckliga och lugna tillstånd vid Bender, hvilket under allahanda sällsamma tilldragelser sträckt sig till början af året 1713. Genom en oförmodad och sorglig händelse förändrades de: snart till en mycket ond tragoedi. (P. T.)