Aftonbladet – 3 december 1868, sida 3

Oroliigheterna. I afseende på de våldsamheter, som be gåtts under de senaste dagarne af den fö. ordvingens upprätthållande utkommenderad afdelning af Lifgardet till häst, ha vi ickt ansett oss böra återgifva lösa rykten, utar söka inhemta faktiska upplysningar, och, den mån vi hinna förvissa oss om dessa ryktens Gpning, meddela allt, som vi finna eg: und. MN en trovärdig yngre affärsman härstäde: hvilken på söndagsqvällen öfverfölls och våld. fördes, har följande berättelse om förloppe blifvit redaktionen meddelad. Nämnde person, som var i fullkomlig okunnighet om d uppträden, hvilka egt rum natten mot sön. dagen, hade jemte ett par bekanta tillbrag söndagseftermiddagen på Södermalm. Ifrågavarande person, som med sin familj bor på Ladugårdslandet, var jenite nämnda bekanta stadd på -hemvägen, och kände lika litet til att något oväsende passerat på söndagsaftonen De togo vägen från Norrbro tvärt öfver Gustaf Adolfs torg åt Arsenalsgatan. Anlända till hörnet af operakällaren, möttes de af en i fullt sporrsträck framilande patrull af lifgardet, hvilken upptog hela gatans bredd, äfven trottoirerna på båda sidor af gatan. Förskräckte vände de då om och sprungo nedåt strömmen utefter trottoiren utanför operahuset. Ifrågavarande person hade ej så snabba ben, som de andra, hvilka lyckades undkomma. Det föll honom icke heller in att patrullen skulle rida upp på trottoiren, för att förfölja honom, då ingen enda menniska mer än han nu syntes å denna trottoir. Han bedrog sig emellertid deri. En lifgardiet red upp på trottoiren och förföljde honom. Den förföljde drog sig ini en smyg vid takrännan, på södra sidan af stora porten till operahuset, men hade knappt hunnit intaga denna plats, innan hav erhöll ett hugg öfver hufvudet, hvilket dock skyddades af den påhafda hatten. ÖpgonblickliBen derefter erhöll han ett nytt hugg öfver ögra armen, hvilket medförde den verkan, att han neddignadeå trottoiren samt förlorade sansen. Samtidigt som förenämnda våldsamheter utfördes mot honom, hörde han skrik rån den motsatta trottoiren, löpande utefter vorra sidan af torget. På denna trottoir hade han kort förut observerat några fotvandrare, dels herrar och dels fruntimmer. En stund blef den sårade i sanslöst tillstånd iggande på den plats, der han stupat, men edan han åter kommit till besinning, kraflade an sig upp, sökte reda på sin hatt, som afallit och fanns liggande i rännstenen. Härinder tillkom en poliskonstapel, hvilken i mynlig. ton befallde honom att aflägsna sig. Den årade berättade konstapeln förloppet och örebrådde honom med anledning deraf hans ippförande. Den sårade, som lyckligtvis icke rar värre skadad än att han kunde fortsätta vägen till fots, tog nu en lång omväg uppåt Regeringsgatan och derifrån till sitt hem på sadugårdslandet. Han har sedan måst gå ned armen lindad, men någon menförhet för ramtiden är ej att befara af det honom tillogade hugget.