Aftonbladet – 3 december 1868, sida 2

ningen intagen sexa begaf man sig upp till öfra (sg, ningen, der i stora festsalen kollationen var på lt ligt sätt anordnad. oa Akademiens rektor, domprosten Linder, började iden af skålar med att utbringa ett, hjertligt ottaget, lefre och att föreslå en skål för konunen. Skålen för minnet af dagens hjelte och för en anledning till jemförelse mellan vår tid och en tid, i hvilken han kräfde uppoffringar af sitt nd, hvartill dagens fest uppmanade, samt för den ödiga sjelfpröfning, som blef en oundviklig följd f denna manings efterkommande, föreslog prof. lomstrand, G TARA Oo Ft RR Från Helsingborg skrifvesi Högre elementarlåoverkets rektor hade utfärdat inbjudning, att i kollokalen öfvervara den fest som till dagens ära f läroverket firades, hvilken inbjudning blifvit manrannt hörsammad. Redan klockan 5 var den stora estsalen uppfylld af damer och herrar; och nu ppspelades af stadens nybildade orkester en marsch r Mendelsohns Midsommarnättsdröm,, hvarefter kolans sångkör utförde: Viken, tidetis med acompagnemang af orkester. Derefter besteg relkor Hammar talarestolen och höll ett längre välaligt föredrag, som alltigenom andades en sann atriotism och en varm religiositet. Talaren utick från den åsigten, att uti den stora verldsfaniljen var det fadrens afsigt, att hvarje hans barn l. kulle hafva sin mission att utföra och sitt lif att ! efva. Detta var också orsaken hvarföre Rysslands olk trängt sig fram och skaffat sig ett rum i hitorien. Efter denna historiskt-filosofiska del af ! alet, gjordes en kort paus, hvarunder en dubbel;vartett utförde: Kung Carl den unge bjelte, hvar! fter talaren fortsatte och utvecklade Carl XII:s ! ;etydelse som konung, krigare, statsman och meniska, dervid följande de af v. Beskow uttalade sigter om hjeltekonungens storhet och sannt kristiga personlighet. Talet, som afslutades med en vön om den allsmäktiges beskydd öfver det gamla Norden och ett lefve för Carl XII:s minne, afhörles med spänd uppmärksamhet och lifligt intresse. Festen afslutades med afsjungandet af en psalm, varunder hela församlingen steg upp och deltog leri med rörelse och andakt. Så be kol ch i Från Linköping skritvex Kl. 3.2 middagen ippmarscherade på stora torget frivilliga skarpskytteföreningen, högre elementarläroverkets ungdom och arbetareföreningen med sina fanor och bantr samt lifgrenadierregementenas musikkårer och bildade der en fyrkant, i hvars midt den af omkring 200 sångare bestående kören, festkomiten, samt medlemmar af åtskilliga korporationer, magistraten, stadsfullmäktige, handelsoch handtverksföreningarne m. fl. placerades. Då toifslaget ljöd från Domkyrkotornet, öppnades festligheten af musikkårerna med en af konung Oscar I komponerad festmarsch, hvarefter sångkören uppstämde Hseffners herrliga festmarsch Låt dina portar upp Derefter framträdde stadens t. f. borgmästare, v. häradsh. F. Stånggren, och uppmanade till ett lefve för Carl XII:s minne i följande ordalag: Åt hjeltekonungen Carl XII — han, som kunde falla, men icke vika — invifen svenska folket i dag, den 150:de årsdagen af hjeltens död, en i Sverges hufvudstad upprest ärestod, som intill senaste efterverld skall förvara hjeltens för oss så kära bild; men denna bild, omkring hvars höga panna krigarens ära strålar, skall dock ej ensamt påminna om hjeltens, bragder, som förvånat verlden, utan ock i minnet återkalla de stora dygder, som prydt honom såsom menniska. Delande dessa känslor af vördnad och beundran för hjeltekonungen, höja vi här församlade för hans minne ett enhälligt Iefvelv Omedelbarligen derefter skyldrades gevär, sänktes fanorna och bantren, blåstes fanfarer och gafs kunglig salut med 21 kanonskott. Under det kanonsaluten fortgick afsjöng kören Gejers sorgmarsch Viken tidens flyktiga minnen. T. f. borgmästaren utropade derefter: Gud bevare konungen och fäderneslandet! hvarefter fanfarer blåstes och kören sjöng, med ackompagnement af musikkårerna, Otto Lindblads folksäng: Ur svenska hjertans djup en gång.. Festligheten på torget afslutades med Björneborgs-marscheuw, utförd af musikkårerna. De särskilda kårerna afmarscherade derefter till sina samlingsplatser, läroverksungdomen med sin sångförening i spetsen, som sjöng Kung Carl, den unga hjelte.. Dermed var festens första afdelning afslutad. Sällan har man här sett en så stor folksamling, som den, hvilken deltog i denna festlighet, och hvaribland bemärktes en stor mängd landsboar, allt vittnande om att den så vidtberömde och derjemte i de flesta fall så oförtjent klandrade hjeltekonungens minne alltjemt lefver friskt och strålande i svenska folkets hjertan. . Festens andra afdelning började kl. 5 e. m. med Östergötlands fornminnesförenings och läroverkets ungdoms historiska sällskaps förenade sammanträde å högre elemenutarläroverkets festivitetssal, som för tillfället var enkelt, men smakfullt dekorerad. Framför den å salens östra gafvelsida befintliga katedern voro nemligen anbragta särdeles väl valda lefvande växter. På ömse sidor om katedern stodo granar och på väggen öfver densamma var uppsatt ett i olja väl måladt porträtt af hjeltekonungen, hvarunder sågos två korslagda, Andra lifgrenadierregementet tillhöriga fanor, på hvilka, bland andra, lästes de i guld broderade namnen på de bataljer, i hvilka regementet under Carl XII:s krig deltagit, såsom Klissow, Malatitza m. fl. Till denna sin höstsammankomst hade fornminnesföreningen inbjudit magistraten, festkomiten, stadsfullmäktige, läroverkets lärarepersonal och föröfrigt så många af stadens invånare, som utrymmet medgaf. Också voro både salen och dit ledande förstugor och trappor öfverfyllda. Festen öppnades med ett inledningstal af fornminnesföreningens ordförande t. f. landshöfdingen grefve De la Gardie, med särskildt fästadt afseende på dagens betydelse, hvarefter läroverkets på läktaren placerade sångförening afsjöng sViken tidens flyktiga minnen. På uppmaning af grefve De la Gardie uppträdde derefter i katedern historiska sällskapets ordförande, studeranden Landelius, och höll ett minnestal öfver Carl XII, hvarefter sjöngs Kung Carl, den unga hjelte,, och omedelbarligen derefter intogs katedern af studeranden Gustafsson, som deklamerade ett af en ung litteratör i Stockholm, hr Tammelin, förfartadt versifieradt föredrag, utgörande en i friska drag utförd målning af dagens hjeltes lefnad och bragder, hvarpå sjöngs Hör oss Sveal, Slutligen uppträdde bibliotekarien, kyrkoherden Wiede, å fornminnesföreningens vägnar, med ett föredrag, särskildt föranledt deraf, att till biblioteket nyligen blifvit förätade tre hittills temligen okända urkunder, rörande konung Carl XII:s uppfostran, lefnad och död, hvarutur åtskilliga särdeles pikanta utdrag upplästes och med mycken uppmärksamhet afhördes, och afslutade talaren sitt föredrag med utropet: Gud bevare konungen och fäderneslandet! hvarefter uppstämdes folksången Bevare Gud vår kung,, och dermed var festen i läroverkets festivitetssal afslutad. Vi hoppas komma i tillfälle att i ett följande nummer meddela de vid detta tillfälle hållna föredrag. Efter festens slut på läroverkssalen tågade ungdomens sångförening ned till torget och afsjöng EE An vn kos br PDT VINTER som skulle slita henne i stycken, skulle åt