Aftonbladet – 2 december 1868, sida 3

den ej ännu dertill är inne, hvilket inkast, ehur I det innebär ett gillande af principen, dock vil uppskjuta dess tillämpning. m man härvid endast ihågkommer att klago målen öfver skogsförödelsen sedan flera århun draden tillbaka upprepats, och att icke dest mindre landet till stor del utgöres af ofantlig: skogsvidder, mellan hvilka, åtminstone i de nord liga provinserna, den odlade jorden förekomme: blott såsom en försvinnande litenhet, så kan de visserligen synas som berörde inkast skulle eg sin riktighet; men om derjemte erinras: att fler städes inom det södra och mellersta Sverge er ofta tryckande skogsbrist redan är rådande, hvil ken ingalunda förmildras af öfverflödet på skog de norra orterna; att hvad som är skogsmark långt ifrån allestädes är beväxt med skog; att år liga konsumtionen öfverstiger produktionen met milliontals famnar; och att de klimätiska förhål landena försämras med skogarnes försvinnande, då torde man ej hafva rätt att så obetingadt antaga det frågan om lagstiftningsåtgärder är för tidig väckt, helst om man gör sig reda för att lagstift ningen aldrig borde inblanda sig uti sättet för skogshushållningens bedrifvande, eller göra någo! intrång uti den fria dispositionen af skogen, utar endast tillförbinda skogsegaren, att efter afverk. ning foga anstalt att skog ånyo uppväxte, för öf vervakande hvaraf det ej heller synes vara omöj: ligt att utfinna en lämplig, med tidsandan förenlig kontroll. Med anledning af hvad som här ofvan blifvit ahfördt och då det otvifvelaktigt skulle vara aj särdeles gagn för ärendets utredning, att mera fullständigt än hittills skett inhemta den rådande meningen hos landets jordbrukare rörande denna vigtiga fråga, hemställes vördsamt: huruvida ej k. akademien skulle finna skäligt, att uti cirkulärskrifvelse till samtlige hushållningssällskapen uppmana dessa, att vid deras allmänna sammankomster till öfverläggning upptaga den 24:de af de vid 12:te all männa landtbruksmötet framställda frågor. nemligen: Då en ändamålsenlig skogsskötsel är för näringarne i allmänhet och landtbruket isynnerhet nödvändig, huru kan en dylik skogshushållning inom vårt land allmännare åvärgabringas samt för framtiden betryggas? Kan detta åstadkommas endast på öfvertygelsens väg, utan att lagstiftningen bestämmer något om den enskilda skogshushållningen? I afseende å den sålunda väckta motionen och då det ämne, som densamma vidrör, onekligen är för landet af största vigt, samt enär den väg, hvilken blifvit föreslagen, synes vara egnad att gifva ärendet den utredning som för vidare åtgärd kan vara behöflig, har k. akademien ansett sig böra anmoda förvaltningsutskottet, att framställa ofvannämnda fråga till diskussion vid hushållningssällskapets nästa allmänna sammanträde och att derefter gifva k. akademien del af öfverläggningarne i ämnet eller resultaten deraf. Stockholm den 14 November 1868. RR;