Aftonbladet – 2 december 1868, sida 3

UTRIKES. ENGLAND. Den definitiva utgången af valen i de tre konungarikena är 375 liberale mot 258 konservative, en seger, som till och med öftvergår de liberales djerfvaste förhoppningar. De nuvarande ministrarne bereda sig också på att afga, men ämna dock först afvakta ett misstroendevotum af det nya parlamentet. Disraeli har undanbedt sig den peersvärdighet, som drottningen erbjudit honom och hvilken skulle ha varit detsamma som en afdankning, men har deremot för sin fru mottagit titeln baronessa af Beaconsfield. Både Disraeli och Stanley ha sedan den 23 November vistats i Windsor hos drottningen, sannolikt för att rådgöra om de blifvande efterträdarne. Drottvingen säges hysa personlig motvilja mot Gladstone och ha förklarat, att hon ämnai vända sig till Granville. NORD-TYSKLAND. Angående öfverläggningarne i preussiska deputeradekammaren den 27 November, då frågan om de slesvigska deputerade Krygers och Ahlmanns edgång stod på dagordninger meddela vi efter Berlingske Tidende följande detaljer: Arbe sutskottets ordförande, Puttkammer. hade föreslagit att uppmana nämnde deputerade till ovilkorlig edgång, i motsatt fall skulle deras mandat betraktas såsom förbrutet och nya val oförtöfvadt utskrifvas Under motiveringen anmärkte Puttkammer, att Nordslesvig icke vore något geografiskt begrepp, samt att i pragfreden endast vore tal om de nordliga distrikterna i Slesvig; Kryger och Ahlmann hade ingen rätt att påstå, att de af dem representerade kretsarne hörde till dessa nordliga distrikter. Deputeraden Mallinckrodt uppträdde mot arbetsutskottets förslag så vidt det gick ut på att begära utskrifning af nya val. Från juridisk ståndpunkt förekom saken honom tvifvelaktig, men hvad som skulle gifva utslaget vore de praktiska förhållanden som borde afses. Genom utskrifningen af nya val skulle resultatet bli detsamma som törut; Kryger och Ahlmann skulle afgifva samma förklaringar och således beständigt påminna kammaren om pragfredens femte artikel. 1 den andra slesvigska valkretsen, der kampen mellan danskar och tyskar hade varit mycket förbittrad, skulle ett nytt val antagligen ha sorgliga följder, den nationella oppositionen derigenom skulle bli ännu skarpare och bittrare än förr. I det engelska parlamentet hade nyligen inträffat ett fall, som egde någon likhet med det närvarande. Baron Rothschild, som var vald af Londons city, kunde som jude icke aflägga den föreskrifna förtattningseden; han fick på grund derat icke intaga sin plats i underhuset, men bans mandat behöll det oaktadt sin giltighet. Preussiska deputeradekammaren skulle handla riktigt om den inskränkte sig att neka Kryger och Ahlmann tillträde till kammaren. Detta förslag fann strax understöd från flera sidor. Kryger uppläste (efter en anmärkning att han icke var det tyska språket fullkomligt mäktig) ett tal, hvari han utvecklade att den föreliggande frågan om edgången icke blott vore en samvetsfråga, utan tillika en fråga af stor politisk och statsrättslig beskaffenhet. Edgången vore ingalunda afhängig af deras personliga vilja, utan af frågan om de afslutade traktaterna hade giltighet elle ej; då han och hans kollega hölle dess traktater för bindande, kunde de såsom nordslesvigare med pragfredens femte artikel föl ögonen icke aflägga ed på den preussisk: författningen. Derest regeringen kunde gifv: dem upplysning om de sväfvande underhand: linga ne angående femte artikeln och öfver tyga dem om att en öfverenskommelse existerade, enligt hvilken bemälte artikel vore upphäld eller öfverhufvud icke skulle utföras, så kunde möjligen det tillfälle inträda att de ville aflägga eden på författningen Den ovisshet, i hvilken nordslesvigarne fö närvarande befunne sig, medförde en mängd olägenheter, som snarast möjligt borde undanrödjas. Deputeraden Denzin önskade at Kryger för andra gången måtte uppläsa sit tal; han och hans vänner hade icke förstat det, då det förekom dem Hälften tyskt oci hälften danskt. Ordföranden intygade ati Kryger hade talat tyska, hvarefter Denzir afstod från sitt förslag. Efter tvenne ta af dr Kosch och Ellisen till förmån för Mallinckrodts förslag (Ellisen yttrade bland annat, att man på humanitetens väg och genon tillmötesgående möjligtvis k, nde försona nordslesvigarne med deras öde och efterhand göra dem till tyskar, hvilket framkallade lflig munterhet i kammaren), tog deputerader Petersen från Angel ordet för att förvar utskottets ursprungliga förslag. Då han talade med ep tästan ohörbar organ meddela berlintidningarne blott, atten del medlemman trängde sig tätt omkring -talarstolen och ropade bravo då han hade slutat. Mer uppmärlkoamhat väslta dan rnalcka danngtoradar