Aftonbladet – 2 december 1868, sida 2

mn rt LL AJ OA MED UR MVUSTAR SARV illfällighetspjes än af några synnerligaförtjenster afseende på anläggning eller utförande. Hr Carlberg, som återgaf Carl XII, inropades efter pjesens slut. — Äfven Mindre teatern hade att fägna sig åt fullt hus och den för dagen passande slutdekorationen med åtföljande deklamation blef här iksom fallet var med en dylik å Nya teatern behörigen applåderad. Snäll-Posten berättar från Malmö: KI. inemot 12 tågade högre elementar-läroverkew ungdom, inder sin fana och åtföljd at sina lärare, ifrån äroverkshuset till S:t Petri kyrka, der inbjudne ihörare då redan intagit sina platser. Under intågandet blåste husar-musikkåren, anförd af direktör Ph. Stadler, Carl XII:s bekanta fältmarsch. Sedan alla intagit sina platser, den 250 röster starka sångkören i kyrkans kor; de öfrige å bänkar i hufvudgången, afsjöngos de båda körerna: Haffners Låt dina portar upp och Geijers Viken tidens flyktiga minnen (Narvamarschen), båda med ackompanjemang af blåsinstrumenter. I tvärgången mellan koret och bänkraderna var en talarestol uppställd. Denna beträddes nu af lektorn Carl Herslow, som i kraftfulla drag skildrade festens fosterländska betydelse. Talaren erinrade om svenska folkets trohet mot Carl XII:s minne; huru bittert detta minne behandlats af hela det dvergaslägte, som satt sig till doms på den fallne jättens sraf: men huru folket, skyddande, i sitt hjerta burit hans bild genom tiderna tills det i dag ändtigen reser bilden, jublande då det igenkänner de ljusa, ädla dragen. Efter några blickar på dessa drag skärskådades Carls karakter och karakteren af den tid i hvilken han lefde. Talaren ingick i en undersökning, huruvida totalbilden af Carls personlighet verkligen är sådan, att den kam stå för alla kommande slägten som idealet 4 svensk mandom, typen af en kristen hjelte. SJutligen vidrördes Carls död och hans odödlighet. Efter talets slut afsjöngos folksången och Wennerbergs kör: Hör oss Svea! samt deretter med ackompanjemang första versen af Luthers psalm ;Vår Gud är oss en väldig borg.s-. Nu höll ongl. hofpredikanten, prosten J. A. Olin från predikstolen en bön, hvarefter det hela afslutades med sista versen af nyssnämnda psalm. Kyrkan var uppfylld af åhörare. Ifrån kyrkan återvände skolungdomen till läroverkshuset, å hvars gård Kung Carl, den un; hbjelte afsjöngs, arrangerad för dubbelkör, med gripande effekt. I Upsala-Posten läses: Carl XII:s dagen förliden gårdag förgick härstädes utan något mera offentligt firande. Man är så van i Upsala, att studentkåren vid tillfällen, som påkalla ett offentligt högtidlighållande, uppträder och liksom tillfyllestgör för universitet och stad, att man, då såsom i går det ovanliga inträffade, att studentkåren var på annan ort, icke var beredd på eller kom sig för att i yttre afseende gifva dagen någon prägel af högtidlighet. Inom inskränktare kretsar firades dock hjeltekonungens dödsdag och minne. Sålunda hade katedralskolans rektoristförening, till hvilken höra ynglingarne i skolans sjunde klass samt de isjette klassens öfversta afdelning, anordnat en vacker och alltigenom lyckad fest till dagens firande. Denna fest, till hvilken ungdomen inbjudit skolans eforus, erkebiskopen, skolans samtlign lärare, domkapitlets ledamöter samt för öfrigt en mängd damer och herrar, så långt utrymmet hunde medgifva, hölls hvad dess solennare afdelning angick, å kutedralskolans samlingssal i går på middagen. Föreningen starka och väl inöfvade sångkör öppnade festen med afsjungandet af Hell dig, du höga Nord!s och Se dimman hvälfver sig, hvarefter K. A. Malmsten, i sjunde latinklassens öfra afdelning, i ett föredrag firade Carl XJ!:s minne, hvarpå följde sångerna () yngling om du hjerta har och xKung Carl, — På aftonen hade föreningen å Wvestgöta nationssal, som dagen till ära var prydd med en dekoration af granar, fanor och Carl XI:s bild, en kollation med sexa och bålar, till hvilken skolans lärare voro inbjudna. Skålar beledsagade af sånger föreslogos här för Carl XII:s minne af skolans primus å latinlinien O. B. A. Edbom, för skolans rektor och lärare af föreningens ordförande H. E. G. Hamilton, o. s. Vv, I tidningen Upsala läses: För att fira minnet af konung Carl XII:s dödsdag för 150 år sedan hade förliden gårdag samlat sig å hotell Phoenix härstädes ett ej obetydligt antal akademici, studenter, embetsmän och borgare m: fl. Pesten öppnades af med. kand. P. F. Dahlbäck, som i lyckligt vaida ordalag tolkade den stora dagens betydelse och höjde ett af skallande hurrarop beledsagadt letve för Carl XII:s minne. Under omvexlande tal och sång fortsattes till efter midnatt denna enkla, men likväl lyckade fest, hvartill initiativet först i 11:te timman gafs af några framstående medlemmar af studentkåren. En karrespondent skrifver till oss från Wisby om festligheterna derstädes: I Wisby firades bjeltekonungens minnesdag med kongl. salut kl. 12 på dagen, och omedelbart derefter började högtidligheten å elewmfntarläroverkets stora festsal, som var öfverfyild utaf högtidsklädda åhörare och åhörarinnor af alla stånd. Sedan skolungdomen afsjungit Wiken, tidens flyktiga minnen,, bestog lektorn m. m. dr Söderberg talarestolen och behandlade i ett med spänd uppmärksamhet åhördt tal sitt ämne, som var: Konung Carl den tolfte, bedömd af samtid och efterverlds, Efter talets slut uppstämde ungdomen Kung Carl den unga hjeltes, och Stå stark, du ljusets riddarvakt, hvarefter den vackra minnesesten afslöts med nya folksången. Bland åhörarne bemärktes landshöfdingen och biskopen samt artillerinofälhafvaren och flera af nationalbeväringens officerare, alla i full uniform. KL 6 e. m. utförde allmänna sångföreningen å stora torget i närvara af en ofantlig mängd mens niskor flera sköna fosterländska sånger, deribland naturligtvis också dem, som särskilt äro helgade åt Carl XIEks minne.