Aftonbladet – 1 december 1868, sida 2

FEMTONDE KAPITLET, Miss Moore vill nödvändigt tala med er sir, sade Fanny, i det hon mötte sin hus. bonde. Ja, jag kommer, svarade han med bitter otålighet och gick tillbaka till salongen Miss Moore var icke allena. Ett frun. timmer stod i midten af rummet, klädd resdrägt, med en schal på armen och såg u som om hon i samma ögonblick ämnade stiga upp i en jernvägskupe. Och detta fruntimmer var mrs Logan. Hon skrattade åt mi Tenplemores förvånade blick och helsade honom med tillgjord artighet. Men jag måste nödvändigt träffa mrs Luan också, sade hon med en ironisk nick, Jag är inte rädd för henne nu, ehuru jag var så enfaldig att tro henne tokig, som ni vet. Jag måste tala med henne i er närvaro, mr Templemore. Aldrig! svarade han förbittrad. Mrs Luan lemnar detta hus i dag, och jag skall udrig tilltala henne eller med min vilja ett nda ögonblick stanna i samma rum som 100. Miss Moore knäppte ihop sina händer och ade i klagande ton: Jag visste att det alIrig skulle slutas väll medan mrs Logan tbrast i föraktlig ton: Stackars mrs Luan, ar det så snart förbi? Mr Templemore såg förbittrad på dessa åda qvinnor. Blodet kokade i honom, och å han såg Florence frisk som en ros och örde hennes obesvärade gäckeri med hans örlorade frihet, glömde han den oförrätt som ade blifvit henne tillfogad och erinrade sig ndast att hennes dårskap hade understödt irs Luans illslughet och bidragit till hans törtande. Bevars, mr Templemore, så egen ni ser