Aftonbladet – 1 december 1868, sida 2

Dora till detta hus, tänkte på att jag skulle gifta mig med er dotter? Mrs Courtenay visste ingenting; men mi Templemores sätt och utseende skrämde henne. Ack, mr Templemore, bad hon, var inte ond på Dora, stackare — var inte det! Jag är visst inte ond, mrs Courtenay; jag vill bara veta om-mrs Luan verkligen, såsom hon berättat mig, lofvat att Dora skulle bli min hustru ? Ja, det gjorde hon, svarade mrs Courtenay ifrigt och för ingen del emot att få kasta hela skulden på sin svägerska, det vjorde hon, så snart hon fick veta att ni var mr Templemore.n Ja, naturligtvis gjorde hon det inte förr, svarade mr Templemore satiriskt; och er lotter, mrs Courtenay, gjorde inte några invändningar ? Hon tyckte om er, mr Templemore., Ja visst, ja, ett ypperligt skäl. Tack ör er uppriktighet, mrs Courtenay, tillade an sarkastiskt. Han vände sig bort; men hans svärmor öljde långsamt efter. Ni är således inte ond på Dora? sade on. Nej, visst inte., svarade mr Templemore. Jag är alltför lycklig öfver att ha er dotter å hvilka vilkor som helst! Dessa ord voro mycket bittra, om mrs ourtenay endast rätt ha de fattat deras rening, men det lynne, i hvilket de uttalaes, var ännu mycket bittrare. Kärlek, ömet, passion, allt, som en gång hade gjort ora dyrbar för honom, tycktes nu ha förissnat med detta förödmjukande bedrägeri. tt bli gäckad och bedragen och begagnad pm ett viljelöst redskap — detta hade va-. t mr Templemores lott.