Aftonbladet – 26 november 1868, sida 2

skyldige må ej inbilla sig att de i längden skola lyckas imponera ej heller att de skola förmå att tysta vår granskning af ett område, som vi hädanefter skola egna en oaflåtlig uppmärksamhet, genom att mot pressen vända beskyllningen för skandal. Må de på hvilkas tunga det ordet ligger så löst, söka den på rätt ort — hos sig sjelfva. Vi tilläto oss yttra, i en föregående uppsats, att byråkratien fasar för den sakkunniga och vaksamma kontroll, som ett advokatstånd skulle medföra. Den tankeslöa slentrianen och det för relationer svaga eller på befordran spekulerande konsiderationssystemet finna sig allt för väl i sin nuvarande oberoende beqvämlighet. Må man förstå oss rätt. Så mycket, som någon, vilja vi veta domaremaktens oberoende tryggadt. Men vi vilja ej ett af all verklig kontroll obesväradt oberoende för okunnigheten eller lättjan, för det byråkratiska öfvermodet eller det för rikedomen och rangen krypande konsiderationssystemet. Vi vilja ej ett af ingenting motvägdt oberoende för en med all det offentligas imposanta auktoritet inqvirerande domare. som vant sig att i hvårje tilltalad, hvilken ej har en högre samhällsställning till advokat. se en skyldig, eller som genom snärjande frågor framtrugar eller framlockar halft omedvetna, oriktiga medgifvanden och på dem bygger ett på förhand beslutet resultat. Vi vilja ej godtyckets oberoende att, med der tilltalades fällande i sigte, endast efter detta ändamål ivrätta förhöret och, lika godtyckligt och okontrolleradt, ordna dess tagande till protokoll. Derför önska vi vid den anklagades sida en med juristen på domaresätet till kunskaper och skarpsinne jemnhög sakförare, som låter försvaret komma till sin rätt mot åklagarens och domarens anfallsförbund