Aftonbladet – 26 november 1868, sida 2

STOCEHOLM den 26 Nov. Behofvet af ett advokatståndiSverge. u. Den stundligen växande samfärdseln mellan de särskilda folken, det oupphörligt sig utgrenande nätet af internationella affärsförbindelser, skall visserligen efterhand mer och mer göra likartade grundsatser gällande i olika staters både rättsskipning och lagstiftning samt i och dermed åt vårdandet af rättsanspråk, som ett :lands undersåte eger mot ett annat lands, i framtiden bereda en möjligen nu ej anad lätthet och säkerhet. Men det låter sig förutses, att ännu en lång väg återstår till detta mål. Emellertid spela tryggheten och pålitligheten i de affärsför-bindelser,-som knyta det ena folket till det andra, en roll, hvars vigt dagligen ökas med dessa samma förbindelsers tillväxt. Må vara, att de rättsreglor äro rättvisa, efter hvilka tvister, som af dessa förbindelser uppstå, skola afdömas; detta innebär dock ej för den med ett främmande lands förhållanden obekante kärande parten en tillräcklig garanti, ty denna ligger väl så mycket i hans talans sorgfälliga utförande, som i de paragrafers bokstaf, af hvilka utslaget skulle bestämmas. Det lärer ej vara någon hemlighet hur mycken, icke obefogad, klagan i utlandet föres ej blott öfver allehanda svenska lagbud, utan ock öfver de öfverdrifna svårigheter, som rättegång inför svensk domstol förorsakar den på främmande ort bosatta kärande parten,och hur lifligt utländingar ofta ha att beklaga saknaden af ett svenskt advokatstånd. Och detta är ej ett obehag för dem, som -vi helt egoistiskt kunna sätta 0ss öfver: det ligger i öppen dag, huru hinderligt det skall inverka på utvecklingen af förbindelser, om hvilka den tron får utbreda sig, att de äro förknippade ej blott med van-! lig, alltid förutsedd affärs-risk, utan ock med en af bristfälliga rättsinstitutioner beroende. Ingen stat kan nu ostraffadt söka hålla sig utanför den kedja af solidaritet och rättsjemnlikhet, som alltmera vill samla och ena folken. Hur specielt i förhållande till det med Sverge förenade riket bristen på ett svenskt advokatstånd väsentligen medverkade till att omintetgöra den mellanrikslag, som isyhade att gifva exigibilitet, i ena riket, åt i det andra laga kraftvunna domar, kan ej . vara glömdt, äfven om man numera ej ihågkommer . detaljerna af den rättegång infö svensk domstol, som föregick förslagets fall, och som — till skam för den svenska rättsordningen — väl hörer till de vidunderligaste, den nutida rättsskipningens annaler ha att förete. Man tänke i öfrigt hur man vill om den nationella vigten och betydelsen af denna hänsyn till internationella förhållanden; — det gifves andra, närmare till hands liggande, som ej af den opartiske betraktaren kunna underkännas. Svårligen torde vi behöfva frukta att misstänkas för ringaktning mot den politiska frihetens rättigheter och garantier, när vi bekänna, att minst lika vigtig och för hela samhällslifvets sundhet och trefnad afgörande är en omutlig och samvetsöm rättsvård. Medan det kan hända, att många individer, ja hela klasser af medborgare ej alltför lifligt känna saknaden af, med de öfriges likstäld, delaktighet i de politiska funktionerna, och trots denna underordnade ställning icke derför stå tillbaka för andra i erkännande af de fördelar, samfundsordningen erbjuder; -eller i uppfyllelsen af de pligter, den anvisar, med ett ord i medborgerlig anda, äro de deremot otåligt känsliga för en af allehanda konsiderationer inspirerad rättskipnings brister. Det är dessa som vida mer, än ojemnhet i de politiska rättigheternas fördelning eller äfven höga skatters tryckande tyngd, efterhand undangräfva förtroendet till samhället, föda det alltid förlamande, i kritiska tider vådliga missnöje, som väpnar klass mot klass, samt från hemmet drifva växande skaror, hvilka — hur oupplysta de må vara, hur vilseledda de än må anses — dock ha nog insigt, för att med det fädernesland, som instinkten bjuder dem att älska, förstå något annat och mer, än torfvan blott, der de föddes — nemligen den rätt; det skydd, den aktning, som de veta sig förtjepa och tro sig böra njuta af det landets styrelse och lagar. Om den likhet inför lagen, öfver hvilken man, vid högtidliga tillfällen, nog mycket yfves just-på det håll, der nan skulle rätt ogerna se, att den utan konsiderätion gjordes till en obeveklig sänning, icke sällan visar sig temligen illusorisk, så är visserligen ej lagstiftningen utan at skuld: det är nog att exempelvis nämna den ohygglighet, som bär namnet af försvarslöshetsstadgan! Men väsentligen drabbas rättskipningen af denna anmärkning, som ej afvisas med några utrop af dygdig harm från dem; som tilläfventyrs känna sig träffade af dess udd. Om detydligast utstakade former åsidosättas, när en lågt på samhällsskalan ställd: medborgare drages inför rätta, medan de användas eller vändas till konstlade undanflykter för de lyckligare lottade; om rättvisans. handhafvare för de förre endast ha brutalitet, för de senare en om de rätta titlarnes iakttagande ängsligt noggrann och nästan bugande undfallenhet; om likgiltigheten för den orätt, som kan genom dålig utredning m. m. beredas en ur den daägre klassen, täflar med denlångmodigaste konsideration för anklagade af chögrea rang och förnämliga relationer; om exemplen hära, ej sällsynta, ligga under hvar mans ögon, så fritage sig den, det gitter, från skuld, men de PATENT EEROEESIESTESS