Aftonbladet – 26 november 1868, sida 2

Roman itvå delar af JULIA BKAVANAGI. Öfversältning från engelskan af C. J. Backman, Ty der spatserade ju Eva sjelf i skuggan tillsammans med miss Moore; Fido sprang bakefter. I ett ögonblick voro de nere; Eva sprang med ett glädjeskri mot dem, och det skulle ha varit svårt att säga, hvilken af de två, mr Templemore och hans hustru, såg lyckligast ut eller kysste barnet med största Kärlek. Ty då hon kände Evas små armar så ömt slingra sig kring hennes hals och hörde henne haift soyftande hviska: Ack, Dora— kusin Dora!, tänkte hon med klappande hjerta: Ja, du älskar mig Eva — men kan du väl någonsin älska mig så som jag älskar dig — dig, som utan att veta det, gifvit kusin Dora hennes lifs stora, fullkomliga lycka! Stackars Fido, du gaf mig intet annat än ditt lilla ärliga hjerta — men jag älskar dig också; derföre får du inte gnälla. Gud gifve att hela verlden, att hvarje skapad varelse kunde vara så lycklig som jag nu är! Hon såg glad och strålande ut, hon liknade till den grad den förkroppsligade glädjen, att mr Templemore, som betraktade henne med förtjusta ögon, ropade temligen opoetiskt: Ack, Dora, en sådan lycklig ost jag är! Dora fick icke tid att svara, ty miss Moore kom nu fram till dem, Det är en sådan tröst att ha er här, mr Templemore, sade hon med en suck, menad att uttrycka sin tillfredsställelse vid hans återkomst, vi hade en sådan förfärlig dag i går. 3. 174, 178, 179. 180, 181, 184, 195, ; 193, 213—216, 219, 221, 2247 33, 234, 236, 239, 240, 244—247, —9272 och 274;