Aftonbladet – 24 november 1868, sida 3

Hon betraktade honom med en viss förvåning. Förlåtit dig, Richard! — Om jag hade Pauls död att förlåta dig, skulle det varit lättare för mig att dö än att träda in i detta hus såsom din hustru. Förlåta detta! tilllade hon med en viss häftighet — det fruktar jag att jag inte skulle Kunnat. Jag fruktar att jag aldrig förlät mr. Coutenay, som lockade min brer, och Florence Gale, som dref på honom, till dess han dog at den ansträngning, den oro, den spänning och slutligen af den gäckade förhopping, som båda lade på hans hjerta. Hon skulle ha blifvit hans hustru, om han segrat; men han bade icke väl förlorat förr än hön gifte sig med en annan. Kanske visste du iute detta, fortfor hon, då hon såg det öfverraskade uttryck, som for öfver mr Templemo nsigte, och kanske borde jag inte ha berättat dig det; men sannt är det. Ilon var trolös mot bonom, och dock var det hennes skull och inte min att jag är din hustru, och jag kan inte annat än känna, att jag är Paul Courtenays syster, och att jag alldeles mot vett och vilja har hämnat honom. Jag har oupphörligt stridt mot denna känsla; men den bar åter kommit tillbaka och blifvit mig för stark . Hon var mycket blek och skältde från hufvud till fot, då hon uttalade denna förfärliga bekännelse; men mr Templemore endast kysste henne lugnande och log, i det han förde henne ut ur rummet och stängde dörren efter sig. Ilan kunde läsa Doras hjerta bättre än hon sjelf kunde det, och han fann der mera svartsjuk kärlek till en lefvande make, än cn erinran om en död broders Jidanden. Florence Gales dödssynd var och blef likväl, att han hade älskat henne. Det var detta som JJora aldrig kunde förlåta, och hon skulle aldrig upphöra att i sitt hjerta