Aftonbladet – 24 november 1868, sida 3

beridna sändebud, hvilka voro utstyrda so jockeyer och prydda med blå eller Töda fär ger, galopperade utåt gatorna i så andlö brådska, som öm Englands hela välfärd be rodde af deras snabbhet. Öfverallt såg ma vagnar och kuskar, draperade med partifär gerna(valbestickniogslagen förbjuder blott val agenterna att hyra akdon åt valmänner men icke att låna dem), under det att ga tusångare och positivspelare, omgifna af el andäktig åhörarekrets, förherrligade Glad stones tillkommande kabinett och Irjands på nyttfödelse. Valmännen å ömse sidor visad så stor ifver att få rösta, att redan kl. (valförrättningen varar från kl. 8 f.m, till kl precist 4 e. m.) 2000 röster af 15,588 had blifvit afgifna. Ju längre det led fram på dagen, desto tydligare blef det liberala par tiets öfvervigt, och dermed tilltog naturligt: vis segerjublet bland dess anhängare, hvilke kl. 1, enligt Times uttryck, nådde kokpunkten, då det blef bekant, att -Salomons had ett försprång af 1066 och Gladstone af 89 röster framför sina motkandidater. Frår detta ögonblick till omröstningens slut hörd man oafbrutna hurrarop och ett alldeles bedöfvande larm på gatorna. Slutresultatet var att Gladstone blef vald med 6351 röster mo 4661 (Parker) och Salomons med 6,645 mo 4342 (Malon). I det liberala lägret firade utgången af denna valstrid med stort jube öfverallt i landet. SPANIEN. Lördagen den 14 dennes egde en monarkisk manifestation rum i Madrid. Samlinger skedde på en af slottets borggårdar, hvarifrån tåget afgick till regeringspalatset. Musikkårerna, som marscherade i spetsen föl processionen, utförde åtskilliga nationella melodier; Vid ankomsten till la Puerta del So! uppstämde de la Tragala, den sång, som de liberala sjöngo under Ferdioand VII:s balkong i början af seklet. Det var omöjligt att misstaga sig om meningen härmed; också mottogo frihetens volontärer den monarkiska kolonnen med ropen lefve republiken! Tåget stannade under regeringspalatsets balkonger (vid Alcalagatan), der generalerna Serrano och Prim samt deras kolleger hri Sagasta och Romero Ortiz harangerade massan. Samlingen bestod af 8 å 10,000 personer. Arbetare och män af folket deltogo blott till mycket ringa antal i densamma. Flertalet af deltagarne tillhörde borgarklassen. — Allt tillgick I största ordning, ehuru denna församling var den första af vigt, som egt rum sedan revolutionen. Till Agence Havas har telegraferats om en rörelse af mindre betydenhet som den 16 d:s utbrutit bland arbetarne i Toledoi anledning af arbetslönerna. Det öfriga Spanien var lugnt, De spanska tidningarne meddela lika lugnande underrättelser, i motsats till de oroånde notiser vi funnit i några pariserblad. De mindre oroligheter, som på åtskilliga stälen egt rum, ha varit framkallade af näringskrisen; de manifestationer och möten som tillställas i de förnämligare städerna äro en smula tumultuariska såsom alla församingar, i hvilka folket i massa tar del, men ordningen har ingenstädes blifvit hvarken störd eller ens allvarsamt hotad. I de reoublikanska demonstrationer som varit anställda i Huesca, Cadix och Malaga ha de örsamlade nöjt sig med att med entusiasm 1itropa republiken. I San Lucar och på anIra ställen har, enligt Correspondencia, tillsått på samma sätt. Af meddelanden från en sedan många åri Madrid bosatt engelsk köpman, hvilkens örbindelser sträcka sig öfver hela landet, framår att, berättelserna om missväxten i Spanien, vilka isynnerhet blifvit satta i om opp af Cimes korrespondenter, äro mycket öfverrifna; blott enstaka trakter af Estremadura ch Murcia ha haft en dålig skörd; eljest ar densamma utfallit rätt fördelaktigt, i ralicien till och med ganska rikligt. En hunersnöd är icke att berara och den nuvarane skörden ger de bästa förhoppningar.