Aftonbladet – 24 november 1868, sida 3

Eva blef mycket glad öfver att få se mig,, fortfor mrs Courtenay, men längtar efter att få dig och sin far tillbaka. Miss Moore är prosaisk och stupid som vanligt. Dora ångrade nästan, att hon hade bedt mr Templemore om att läsa hennes mors bref, men g f sig till tåls, då hon såg att han log. Emellertid, fortfor mrs Courtenay vänligt, tillskrifver jag det den omständigheten, att det går en sådan faslig mängd af farliga barnsjukdomar här omkring Les Roches, kikhosta, messling och skarlakansfeber, säger miss Mooren. Mr Templemore läste icke vidare. Sjelfva hans läppar hade blifvit hvita af rörelse, Jag måste resa, och det genast, för att taga Eva derifrån, sade han och var knappast i stånd att beherrska sin röst. Vi måste resa, sade Dora ifrigt. Nej, nej; jag kan inte låta dig resa så hastigt, sade han och talade med mera lugn; du måste stanna här. Stanna! Har du så snart glömt ditt löfte? frågade Dora med förebrående min. Ja, för två dagar sedan hade hon aflockat honom det ömma löfte, att han aldrig skulle be eller vänta, att han finge lemna henne, Ja;j vill dermed visst inte säga, att du inte ska röra dig ur stället utan mig,, hade Dora sagt; men det måste stå mig fritt att följa med dig. Om mr Templemores smekmånad hade varit förbi, hade han kanske gjort invändningar; men som han icke hade varit gift mer än i tretton dagar, kunde han icke motstå denna förtrollande herrskarinna, och han gaf med så mycket större beredvillighet sitt löfte, som det i hans nya lidelses hänförelse förekom honom omöjligt, att någonsin upphöra att önska en så dyrbar varelses säl skap. Derföre löfvade hän såsom de