Aftonbladet – 20 november 1868, sida 3

nr RH NR Ä ll L i I gudinnans hufvud. var till: Jag måste tillbakavisa påståendet Jen station på historiens väg!, Ofverste Horst, VIL Tolkirihetens skeld och värn. , Det var måhända det farligaste omslag Österrike kunde göra, ty det hatas nu just i anledning af dess liberala politik både i Preussen och i andra länder, der man icke älskar friheten. Jag voterar de 800,000 man utan betänkande ät en regering, som satt kronan på frihetsVi befinna oss i ett ofantligt vigtigt ögonblick: det skall snart afgöras om en Fredrik Barbarossa skall återuppstå, icke för att bli kejsare, utan för att värna om Tysklands frihet. Ty det nuvarande tillståndet skulle han hvarken tåla eller erkänna!, Stamms tal, hvilket innehöll Jen stark efterklang af de entusiastiska yttIrandena från skyttefesten i somras, mottogs I med lifligt bifall. yttrade i samma session mot en annan talare, Deputeraden Rechbauer som hade anmärkt att Tyskland icke längre att Tyskland icke längre existerar; det letver, och det skall fortfara att lefva! Pragfreden är för mig icke något evighetens verk ; jag betraktar den blott såsom, en hållpunkt, hvilken var tillstädes såsom representant för krigsministören, yttrade: Vår krigsstyrka får på intet sätt nedsjunka under 800,000 man. Efter fälttåget träffade ingen förebråelse vår armå hårdare än den, att den hållit sig uteslutande till defensiven och låtit preussarne lägga krigsskådeplatsen in i Österrikes hjerta, Det rent defensiva krigförandet är blott möjligt i bergländer som Schweiz eller Tyrolen. Den bekante militäre författåren Rästow säger: Den som afstår från att angripa är så godt som slagen. Man måste gå fienden till mötes och slå honom! Men till ett sådant initiativ fordras det att man är fienden vuxen i truppstyrka. Mot ett svärd kan man icke kämpa med en dolk! Deputeraden Skene, en häftig motståndare till regeringsförslaget, upplyste vid samma tillfälle att österrikiska armen nu var försedd med 600,000 nya! bakladdningsgevär samt lika många reservgevär; då krigsstyrkan nu skulle stiga till 960,000 man, reserven inberäknad, måste man för framtiden vare. beredd på stora utgifter till vapen. I samma dags förmiddagssession yttrade Beust: Vi invånare af Österrike, hvilka äro omgifna af stater som äro rustade intill tänderna, kunna omöjligen efterkomma uppmaningen att blåsa uteslutas från krigsbruk. fredsmelodier på herdeflöjten, och i det vi tillsluta ögat för faran göra oss till byte för hvarje makt som har lust att rycka till sig ett stycke af Österrike. Om regeringen misstagit sig i bedömandet af den europeiska situationen, om den bedragit sig med hänsyn till den österrikiska statens krafter, om den varit, insnärjd i illusioner, då den litade på att Osterrike alltid efter svåra nederlag varit i stånd att resa sig igen och att detsamma skall bli händelsen nu då dess folkstammar blifvit fria — så är ett sådant misstag åtminstone icke oförlåtligt. Inrikesministern dr Berger uttalade sig på följande sätt: Medan Österrikes politik håller sig på sitt eget område gå de andra stormakternas afsigter och tendenser icke blott utöfver deras egna gränser, men hota till på köpet till någon del Österrikes gränser. Frankrike söker komma öfver Rhen, Preussen vill öfverskrida Main och Ryssland vill gerna begagna en allmän brand för att öfvergå Pruth; Italien vill ha ett stycke af Tyrolen, och ända till och med det romantiska land, som man kallar Rumänien, utsträcker snålt sina händer mot den del af Osterrike, som det tycker skulie vara för sig passande; tillsvidare stirrar det i alla händelser på, det med ögon, som glänsa af rofgirighet. Ar detta icke tendenser som hota Österrikes intressen, ja äfven dess tillvaro? Mina herrar, det gäller här en manifestation, som skall ådagalägga att detta Osterrike, om hvars framtid man misströstat, hvilket man betraktat såsom ett föremål för delning, vill existera och skall existera. Rikskanslern tackade dr Berger med en handtryckning för dessa ord. RYSSLAND och POLEN. Ryska Invaliden, hvilken hittills af krigsministeren erhållit ett understöd af 25,000 rubel årligen, grundlades 1813 och törfäktade allt sedandess militärståndets intressen. En politisk betydenhet fick tidningen först sedan den öfvertagits af krigsministören genom nuvarande ministern Miliutin, hvilken ofta begagnade detta blad för att skaffa sina politiska åtigter utbredning. Bernertidniogen Bund berättar: cEnligt ett meddelande från schweiziska generalkonsuln i Petersburg har den på ryska regeringens inbjudning församlade konferensen i fråga om explosiva kulors afskaffande i krig ledt till en öfverenskommelse, att explosionskulor under 400 grammers vigt komma att Från Petersburg skrifves den 9 Nov.: cHur bedröfligt det ser ut med resultatet af skörden i hela vestra hälften af riket träder här i Petersburg med synnerlig tydlighet i dagen. Redan sedan några veckor hitkomma hela tåg af tiggare för att undgå hungersdöden och den bittraste nöd i hemorten. Näst Estland och Finland, som ligga oss närmast, ha guvernementerna Pskow och Kowno uppställt synnerligt rika kontigenter af menniskor, som till en del hitkommit utan pass, emedan de från centralregeringens säte lofva sig den hjelp som provincialförvaltningen icke kan lemna dem. Pressen börjar redan uppmana till subskriptioner och menar att en publik, som har tusentals rubler öfriga för främmande dansöser (för mlle Dort, hvilken nyligen i baletten Zar Kandeval fick sig tillkastadt ett diadem af 7000 silfverrubels värde), icke bör låta sina egna landsmän svälta ibjäl. I Riga har bildat sig ett cLettiskt samfund, statuterna för detsamma ha den 24 Okt. blifvit sanktionerade af inrikesministern och den 11 Nov. blifvit publicerade af Rigaer Tagesanzeiger på ryska och lettiska språen. En bokhandlare i Wilna hade anhållit om tillåtelse att få utgifva ett tyskt lokalblad. Bladet skulle utkomma en gång i veckan och blott innehålla sådana meddelanden som hade afseende på de ekonomiska och kommerciella förhållandena, jemte vigtiga rege-! ringsbeslut sävidt sådana angingo tyskarne, då dessa icke kunde läsa de ryska tidnin