Aftonbladet – 20 november 1868, sida 3

Article Image
SS UTRIKES ENGLAND. Den 11 dennes undertecknade, såsom bekant är, drottning Victoria i ett ministerråd de båda kungörelser, genom hvilka parlamentet förklaras upplöst, ett nytt parlament inkallas till den 10 December och valet af de 16 peererna för Skotland påbjudes. I England försiggår icke valet på samma dag i alla kretsar. Vederbörande embetsverk skicka en befallning till valstyrelsernas ordförande att draga försorg om att valen hållas, och det är ordförandena som bestämma valdaarne, likväl så att valet skall ske tidigast dagar och senast 12 dagar efter betallningens mottagande. På en vecka kan man såedes vänta sig, att resultatet af valen skall vara kändt. Valen företagas först genom hacduppräckning, i hvilken hvem som helst kan deltaga, äfven qvinnor, och om blott en kandidat finnes, är utgången af hauduppräckningen afgörande. Finns det flere kandidater, hvilket är det vanligaste, kan hvilken af kandidaterna som helst förkasta handuppräckningsvalet, och då företages följande eller någon annan dag skriftlig omröstning, hvilken sker offentligt, och i hvilken blott de inskrifna valmännen ega deltaga. Valrörelsen har denna gång varit ytterst liflig, och både whigs och tories, men isynmnerhet de senare, ha utvecklat den största verksamhet. Folket har å sin sida ådagalagt ett högst lifligt deltagande, allmänhetens intresse har på de sista månaderna uteslutande varit fäst vid valen, och i England råder alltid vid dylika tillfällen en agitation, hvars make man icke får se i andra länder, icke en gång på tider, då de politiska lidelserna äro starkast upphetsade. Engelska val aflöpa också sällan utan allvarsamma oordningar, och äfven denna gång har telegrafen haft att berätta om sådana. När valen äro slutade lägger dock det upprörda hafvet sig hastigt och allt återtager sin jemna gång. SPANIEN. Liberte berättar att Espartero, ehuru han fortfarande vistas i Logrono, dock icke håller sig så främmande för affärernas gång som man roar sig att säga. Han gifver banketter åt myndigheterna, drager till sig de inflytelserikaste männen och de mest energiska hufvudena af det liberala partiet och uttalar sig för den konstitutionella monarkien. Enligt Imparcial för den 10 dennes begär man i Aragonien kronan för don Baldomero Espartero. En telegrafdepesch af den 14 November berättar att det liberala partiet nämnde dag skulle hålla en stor församling på Elyseiska fälten vid Madrid. Marskalkarne Prim och Serrano ämnade anställa en stor revy med de i hufvudstaden sammandragna trupperna. I Sevilla ha allvarsamma oroligheter egt rum. Efter den senaste revolutionen hade nemligen derstädes bildat sig ett band af omkring 500 beväpnade män, hvilket fullkomligt var herre öfver staden. De nya myndigheterna beslöto att upplösa och afväpna detsamma. Bandet gjorde motstånd och det kom till en fruktansvärd strid. Trupperna blefvo segrare. Staden är nu lugn, men striden kostade många döda och sårade. ÖSTERRIKE. Debatten i wienska riksrådets deputeradekammare angående den militära organisationslagen upptager åtskilliga anföranden lika intressanta som betecknande för det sätt, hvarpå flera af församlingens framstående medlemmar uppfatta situationen i Europa. I sessionen den 11 dennes tog sålunda en grefve Däckheim ordet till ett häftigt angrepp mot den preussiska politiken, som begagnade Rumänien till -ett redskap för sina hemliga planer. Grefven påstod att stora afdelningar preussiska soldater voro skickade ned till Donauforstendömena, samt att Preussen var Österrikes sanne och oförsonlige dödsfiende, hvilken jublade öfver dess finansiella förlägenheter och gjorde spe af dess inre splittring. Gentemot en sådan motståndare höll han en arme på 800,000 man för alldeles nödvändig. Afven minoritetens ledare, deputeraden Rechbauner, tillstod, att man icke obetingadt kunde tillbakavisa regeringens fordringar, eftersom situationen i Europa hölles i ett hotande och oroande tillstånd genom den preussiska cesarismen. I slutsessionen den 12 tog en medlem af deputeradekammarens höger. dr Stamm, ordet. Han framhöll först, att Österrike alla sina fiender och sin

20 november 1868, sida 3

Thumbnail