Aftonbladet – 20 november 1868, sida 2

våga tyda en så förbryllande gåta? Att friga ty villigt öfvergifva den qvinna, vid hvilken han så länge hade varit fästad, skulle mr Templemore icke varit i stånd till; men heder är icke kärlek, och då han fann huru villigt han hade tagit Florence på orden, och huru itrig han hade varit att gifva upprättelse, vågade han icke ransaka sitt eget hjerta. Hade hans tycke för den ena börjat att svalna från den tid, då han hade lärt känna den andra? Hade den oemotståndliga kraft, som dag för dag hade dragit honom närmare Dora, bragt honom att föra henne till sitt hus och finna behag i hennes sällskap — hade den varit det brottsliga fröet till hans nuvarande berättigade ömhet? Det var möjligt; men en annan lika rimlig förklaring, som var mera smickrande för hans samvete och stolthet än denna, var äfven möjlig. Mr Templemores natur var, såsom äfven hans anletsdrag tydligt utvisade, full af starka lidelser; men ehuru han redan var fyllda trettio år och ehuru han redan hade varit vift med en qvinna och förlofvad med en an. nan, hade passionen ännu aldrig fått makt öfver honom. Bland vetenskapens underbara oerättelser är det en, som har historisk sanding. Hvarje åttionde eller nittionde år unler de sista tre århundradena har en vulkavisk ö höjt sig i Atlanten i närheten af San Miguel bland Azorerna. Lågor och jordkalf förkunna dess födelse. När den höjer ig upp öfver vattnet, flyter en brinnande tröm utför dess branta toppar ned i hafvet. Jå den nått sin falla höjd, håller den sig rörlig någon tid och brinner som en -vårdas, som sjömännen se på milsvidt afständ; lerefter sjunker den åter långsamt ned i de ljjupa vattnen, och ett svagt rökmoln visar tället der den försvann. Liknande utbrott al feberaktig lidelse fin