Aftonbladet – 20 november 1868, sida 2

STOCKHOLM den 20 Nov. Det ligger verkligen någonting olycksbådande i den ifver, med hvilken Europas monarker och statsmän samt deras organer inom pressen sedan någon tid bemöda sig att öfverbjuda hvarandra i fredsförsäkringar. Den tanken tränger sig ovilkorligen på betraktaren, att om icke i ställningen låge någonting synnerligen hotande, om icke de maktegande i de stora militärstaterna visste med sig, att de af hvarandra betraktas med största miss. tänksamhet, så skulle de icke finna det nödigt att oupphörligt proklamera sin egen fredsbenägenhet och sitt förtroende till fredens upprätthållande. TI stället att lugna den allmänna medingen bidraga också dessa officiella fredsförsäkringar att öka den oro och osäkerhet, som de oerhörda rustningarne och kännedomen om den kritiska ställningen relan förut framkallat. Man finner vittnesbörd härom i mångfaldiga uttalanden af den oberoende pressen 1 olika länder. En artikel . Wientidningen Neue freie Presse, om de oroande fredstalen sammanfattar sålunda på ett ganska klart sätt de omständigheter, som göra fredsförsäkringarne i så hög grad missänkta. Neue Freie Presse yttrar i dennna artikel: Vi skulle önska, att det vore ett synnerigen godt förebud, en fullt pålitlig borgen för freden, då Europas ledande statsmän med vanlig vältalighet utbreda sig öfver ställingen och de fredsutsigter, denna erbjuder. Men ett afsigtligt sjelfbedrägeri vore det, m vi ville dölja för oss, att de Beustska örklaringarne, Disraelis senaste bankett-tal ler slutligen lord Stanleys nyaste valtal blott öga bidragit att styrka vår förtröstan på redens upprätthållande. Ja, om de särskilda errar ministrar ännu fortfara en tid att såom hittills utveckla den allmänna fredens hancer, så skola de helt visst uppnå motatsen af hvad de åsyftat — de skola väcka n oro, som icke funnits ändatill denna tund. Vi vilja icke återkomma till de Beustka förklaringarne, då de afgåfvos under ärskilda omständigheter. Den som har att enomdrifva en armelag sådan som den nu