Aftonbladet – 18 november 1868, sida 3

stark, hemlig kärlek, var sårande för hans manliga stolthet. Han var fri och hade upp-i fyllt alla hederns fordringar, enär ingen man är förpligtad att tigga och truga sig på en vinna. Han var fri, och mrs Luan kunde hå bedragit honom eller sjelf misstagit sig.: Det kunde ju vara ganska möjligt att Dora, ehuru hön icke hade något egentligt emot honom, likväl ryggade tillbaka för att gifta sig med honom, fksom han nu tvekade huruvida han skulle gifta sig med henne. Allt detta kände och insåg mr Templemore, ty den föregående aftonens ljufva visioner hade redan temligen bleknat då solen gick upp; men det var äfven någonting annat som han icke kunde undgå att känna. Tänk om denna förryckta mrs Luan, såsom han kallade henne i tankarna, hade talat gudomliga sanningar, likt de gamla sibyllorna,; som talade dunkla språk och strödde dem för luftens vindar utan att känna deras värde? Tänk om doktor Richard hade varit ömt älskad af en bland de mest intagande och högst begåfvade flickor han någonsin hade träffat! Pänk om sjelfva styrkan och djupet af hennes känslor hade varit det som förmått henne att rygga tillbaka för en förbindelse, hyäruti hon knappast kunde göra sig förhoppning om att ega sin makes hjerta helt och -odeladt! Häruti låg sannerligen stark frestelse. , Här var en ovanlig och oväntad triunif, som hade kunnat berusa en klokare man än mr Templemore. Det låg någonting feberaktigt i denna tanke, och med denna började all den frestelse, som låg i hennes blekhet, hennes sorgsna blickar och låga röst, att återvända tillbaka. Sedda i detta Jjus, hade dessa tecken en farlig betydelse — åtminstone för mr Templemores frihet. Medan han gick genom gatorna i den gamla staden, tyckte han sig åter se Dora ourtenay. .,Förgäfves nickade friheten åt honom från den ena sidan och bad honom akta sig — på den andra sidan visade sig en vida skönare och oändligt mera lockande syn. Tag är ung, sade den, och intagande —