Aftonbladet – 18 november 1868, sida 3

Bref från Herjeådalen. I. ; Lapparne inom Herjeådalen, hvilka fordoöri voro både talrika och rika, äro numera starkt reducerade och till störresdelen fattiga. Af-dem,allt in-. kräktande odlingen undanträngda fill:de otillgängligaste delarne af provinsen, fjellen möt riksgränsen, föra de nu sitt nomadlif utan egentligt system och synas liksom deras nordligare irrande stamförvandter med sakta, men säkra steg gå sin förintelse till mötes. Orsaken till deras fattigdom torde till någon del ligga i lappens, af de talrika ländtköpmännen med stor nit närda begär efter spirituosa. Så lärer det icke alldeles höra till sällsyntheterna att lappen, då han väl fått riktig smak å varan, bytt bort en ren mot en half kanna ränvin. Ett hedrande undantag härifrån utgör Herjeådals-lapparnes kung, den rike Paul Zachrisson. Hvarken denne i sitt slag mäktige man sjelf eller någon af hans talrika tjenare förtära spirituosa, men äro derför icke så kallade läsare. Derigenom kan det blifva honom möjligt att hafva noggrann reda på sim talrika: hjord, som lärerruppgå till mer än 2000 renar, hvilket antal, efter ett medelpris af 30 riksdäler, representerar det vackra kapitalet af öfver 60,000 riksdaler. Paul Zachrisson nedslagtar årligen omkring 100 renar, hvilka redan före sih hädåanfärd säljas HN Uppköpsrs från olika håll, dock vanligen Tensteks-bandlande af allmogeklassen i närgränsande bygd. Af de härför erhållna penningarne (omkring 3000 rår) går en vacker del bort i och för uppköp af mjöl och öfriga lefnadsförnödenheter, hvaraf isynnerhet kaffe och socker utgöra en väsentlig beståndsdel, och resten utlåtas eller insättes på banken — den förmögnare lappen är nemligen numera alls icke okunnig.om betydelsen af dessa penningförmedlande institutioner eller de obestridliga fördelar de.skänka kapitalegaren. NS Öm sina renars antal lemnar åldrig lappen främlingen ett ärligt besked. Frågar man derom, så pekar han med listigt plirande ögon på de betande kreaturen och svarar: Räknal Då står man der.. För den.i. konsten. oinvigde torde det nemligen varå lika omöjligt att räkna en stor renhjord, som att räkna sanden ishafvet, Moraliteten hos såväl Herjeådalslapparne som deras bröder i Jemtlands-fjellen skall vara särdeles berömvärd. Brott höra till sällsyntheternä och gröfre brott äro så att säga omöjliga: Lappen synes derföre sällan eller aldrig på tingen. Isynnerhet visar sig dennå rättskänsla stwirkt utpräglad mellan lapparne: sjelfva och lärer äfven i småsaker sträcka sig så långt, att vi med våra utvecklade begrepp skulle vara benägna att hänföra den inom det löjligas vidsträckta område. Om den minsta småsak förkommer, så gifver sig-ingen om förhållandet kunnig någön rast eller röj. förr än det saknade tillrättakommit eller man vunnit full visshet om dess öde. Lika samyetsgranntförfar lappen om t. ex. en ren, tillhörig enaflägse betande b.oder förlupit och sällat sig till: hans hjord. Då det nemligen under sådana omständigheter skulle medföra för mycken både ;tidspillan och kostnad att föra djuret åter, vårdas det till slagttiden är inne, då det dödas och säljes, ,hvarefter penningarne, utan något afdrag för besvär och skötsel, sändas till egaren. Öch på denietar man icke miste, då alla djur äro märkta, och detta egendomliga alfabet är kändt af hvarje lapp. Mot KUNA RR