Aftonbladet – 17 november 1868, sida 2

I du lätt vinna sin mans hjerta; ty jag har alltid märkt, tillade hon i en tou, som on hon kommit fram med ett tvifvelal stigt påstående, att karlar tycka om vackra flickor och att mrs Logan just inte är så synnerligt vacker. Och som du är ljus och han mörk, så måste han tycka om dig, och jag tror för öfrigt att han tyckt om dig hela tiden, ehuru han inte kommit under fand dermed; men jag, är säker om att han gjorde det i qväll. kn hvar kunde se att han var betagen, fastän du var så blek. När ni bli gifta, behöfver du derför bara få, din färg tillbaka och sköta honom riktigt, så kommer han att bära dig på sina händer; och jag är säker om att han för John gör allt hvad du ber honom om Hon talade på sitt gamla osammanbängande sätt, men likväl föllo hennes ord som balsam upa Doras bjerta. Det god natt hon sade, da hennes tant lemvade henne, hade en ömhet i sig som sade mycket. jämingen det nu var eu inbillning eller icke, kände hon att hon måste tro mrs Luan eller förgås af förtviflan. Ja, hon mäste tro att hon redan vär mr Templemore kär och att hon skulle bli det ännu mer, eller också kunde hon aldrig se framtiden till mötes. Tant har, rätt, tänkte hon; det är min pligt och min rättighet att fängsla min man. Jag får inte gå och sörja, och jag får inte vara blek och se hjertsjuk ut — jsg måste vara ung, vacker och. lycklig, ochp, tillade hon, i det hon kastade en blick i spegeln, framför hvilken hon nu stod och löste upp ör långa, ljusa hår, j all bli det! Ett beslut, som icke är svårt att utföra, då pannan är jemn och klar och ögonen strålande — då kinden blomstrar af ungdom, och framför allt när en flickas starka, ehuru blyga, kärlek bor i hjertat.